Sundsvalls tidning – 29 augusti 1874, sida 2

ha de lägsta afsigter för till or. Baron Kaunitz är nu ert bjärtas behärskare. Då jag kom, hörde jag, att han är den enda, som hennes exellens i dag vill taga emot. På honom väntar ni förgäfves, ty denne herre, som oerhördt bedragit er, sitter redan inom lås och bom. Farväl min nådiga. Den förtörnade aflägsnade sig. — Bedragit mig! ropade hon, hastigt upfarande, med rörd stämma efter Freiberger. Stanna, min herre och förklara era ord. Den tilltalade fortsatte sin väg, utan att svara henne. Fru von Pignitzer gick med häftiga steg fram och tillbaka i rummet. Hon var bestört, skakad och tröstlös. Skulle han hafva bedragit mig! utropade hon. Freiberger ljuger aldrig. Skulle baronessan Witthahn verkligen vara hans flamma! Det är almänt bekant, med hvilken ifver han försvarat henne. Men hvad ville han då hos mig? Af hvilken anledning söker han bedraga mig? Aurora ringde med klockan, och Tom, hennes page, inträdde. Jag ville just fraga om du kommit hem ännu, tilltalade hon honom. — Ers exellens, jag har varit hemma en half timme. — År baronen hemkommen? — Åonu inte. Jag väntade en stund på honom och hade därvid till sällskap fru von Witthahns betjent, som likaledes väntade på honom. i — Tog du reda på hvad ärende han hade? (Forts.) la