Sundsvalls tidning – 22 augusti 1874, sida 2

och det gick åt sidau samt blottade därvid en öpning, hvarigenom hon kunde skåda in inästa rum. — Genom detta titthål sade hon för sig själf, ser jag ej endast min tillbedjare sitta vid bordet när han tecknar, utan jag kan följa honom med blickarne, när han går in i salongen och mäter upp dem. Det gifves sannerligen intet större nöje än att lyssna på en karl, när han tror sig allena. Då upgifver han hvarje tvång och hvarje föreställning, och visar alla sina fel och svagheter. Jag hoppas få bra roligt. Aurora flyttade snideriet åter på dess förra plats. Med dansande gång och under guolande på en ariett återvände hon med lampan i handen till sid plats vid bordet. Hennes kammarjungfru intradd och: anmälde, att berr von Freiberger var i förmaket och önskade få företräde. Ett moln af misslyathet lägrade sig på generalarrendatorskans panna. Har jag ej befallt dig, sade hon, att afskeda hvarjesö bekande med svaret, att jag ej är hemma? — Det kunde jag ej säga, ers nåd, svarade flickan, ty då Freiberger inträdde uti förmaket, voro hans första ord: — Kors, så vackert nådig frun sjunger! — Det sade han säkert på ironi, svarade Aurora kallt. Säg att jag är illamående. I dag mottager jag ingen utom baron Kaunits, sasom jag redan sagt dig. Uuder det fru von Pignitzer sade detta inträdde Freiberger redan i rummet. Vid hans anblick spratt hon till och kastade en giftig