Sundsvalls tidning – 6 augusti 1874, sida 2

2— — 88s C Den tillfrågade ryckte på axlarne. Jag tror ej detta, sade han efter kort öfverläggning. Löjtnant Hartioger är nämligen ej så ifrig att ban gör mer än ban skall; och så vill han säkert undvika hvarje misstanke att hafva läst brefvet. ty det slutade med orden: — Jag är högst missbelåten med er. Han vet nog, att grefve Lövenwald blir hans dödsfiende, i fall han får veta, att Hrtinger känner, hvilken skarp skrapa han fått af Lascy. — Du tror altså, att jag kan våga gå till kapten Agathon och bedja om tillstånd att uteblifva något öfver den stadgade tiden? — hh hmFJJbhbyoiinnnin— src VVVVXVKVXK — Försök; men om du lyckligt kommer genom kasernporten, så rikta genast dina steg till den höga person, om hvilken du talat, på det denne må beskydda dig. — Westmaier, följ med mig! — Det skulle jag äfven oombedd hafva gjort, kära Lachner. Genom mia bemedling hos kaptenen, får du säkert tillåtelsen. — Du får ej lägga dig ut för mig, emedan det kunde hafva svåra följder för dig själf; men utom kasernen skall du ledsaga mig och draga försorg om att jag får andra kläder. — Låt oss gå då! — Farväl, mina vänner! — Måtto lyckan vara dig bevågen! Lachner fick af uppassaren i förmaket veta, att kapten Agathon var hemma, och lät anmäla sig hos honom. Westmaier som stannadeundertiden var i gången och väntade. Efter långt dröjsmål fick han företräde och föredrog sin bön för kaptenen. — Hvad tusan går åt honom? Kuapt ia