nade håret, det yfwiga swarta helskågget, De bredå, röda ringarne kring ögonen, som bjert afstucko mot )en gulbleka hyn, gäfwo i förening ett uttryck af jemskhet åt den brottsliges geftalt, fom det mar jögst pinsamt att betrakta. — Hur uptädten af örfalstningarna stedde, är redan till fullo fändt sf edra läsare, hwarför jag förbigår berättelsen )ärom. Därefter redogör brefskrifwaren för de af oss i örra numret omnämde wexlarne, hwarefter han ortsätter: Af Strömberg bekännelse sramgick: för att undgå uptackt, hade han haft för wana att altid in: lösa de falska papperen så längt före sörfallotiden, att bankerna ide stulle hinna utfärda de wanliga anmaningsbrefwen till de förmenta accepterna. En enda gång hade han dod warit nära att warda uptädt, i följd däraf, att han räkat göra en fel aktig notering om föefallodagen af en i Indulftriz kreditaktiebolaget diskonterad, med J. G. Bloms hergs i Sundswall accept försedd wexel. Banken hade afsändt anmaningebref till hr Blomberg, men innan denne proteft mot accepten hann komma banken till handa, hade Strömberg inlöst wexeln. Sr Blomberg inskränte fig till att i ett bref gifwa Strömberg en lindrig förebråelse för hwad fom enligt hr Blombergs förmodan passerat, oh ban: fen widtog ingen åtgärd i följd af protesten. — Man hade ju tätt fina pengar, oc) hr Blomberg bade ju fått igen fitt namn! Hur Induftri-Eredit: aktiebolagets styrelse oc hr Blomberg inför al: männa opinionen och den almänna rättskänslan stola kunna förswara den flathet och moraliska flapphet, de här wid lag lagt i dagen, äterstär att fe. Tiden tillåter ide mig att widare orda om detta märkliga och bedröfliga förhållande, men jag hoppas, att fafen på andra Håll ide fommer att lemnas baeaktad. Strömberg widgick jämwäl att han lagförts och dömts för det brott, hwarom jag i mitt förra bref berättad. Han hade i högsla domstolen sökt ändring i domen, men fått afslag. 3 hans prestbetyg fanns dock ingen anteckning om att han ej war witnesbör. De till poliskammaren i original inlemnade falska wäxlarna woro fjorton till anlet. Målet remitterades på öfligt fätt til rätouårätten od) den häktade återfördes till fängelset. Åter en vexelförsalskning. I en bantinz rättning i Stocholm inlemnades helt nyligen af läraren mid Ladugårdalands folkskola J. A. Smwens: fon till distontering en wexel, lydande å 600 fr. och, enligt lydelsen, accepterad till betalning af solistoleinspektören C. I. Meijerberg. Då emellertid i fråga warande bankinrättnings styrelse aflät ett avisbref till acceptanten, tillkännagaf denne i bref till ett här warande ombud, att han icke accepterat nämnda wexel. Wid de underfökningar angående förhållandet, hwilka i anledning häraf anstälts, har redan blifwit uplyst, att Smwensfon vå samma dag i fer af Stockholms banfin: rättningar inlemnat wexlar, alla lydande å 600 fr. oh försedda med samma acceptants namn: teckning samt följaktligen samtliga falssa. Å alla wexlarne hafwa penningar erhällits. Dagen efter det nämnda förfalskningar blifwit werkstälda förswann Swensson från ftaden och har, trots alla efterfpaningar, ännu ide ertappats. Tidningsöfversigt. I Nerkes Allehanda läses: Fridens, fördragsamhetens och kärlekens religion är kyrkoherden Åx. P. Falk satt i Kumla förkunna. Att fullgöra sådant wärf besteg han predikstolen i Kumla kyrka söndagen den 19 juli 1874. Där ifrån stall han, om det ligger sanning i hwad alls mänt berättas, ha tillåtit fig slunga en bannstråle efter en man fom werkat mera för sitt land och för folkets uplysning, än de fleste samtidiga. En brefskrifware från Kumla meddelar, att fyrtoherdens ord eller åtminstone deras innehål ffall ha warit ungefär följande: Huru Gud straffar otroshjeltar, det wisar en nyligen timad händelse. En tidningsstrifware, som i många år dagligen öfwer hela landet utsändt tusentals exemplar guds förnekande strifter, har nu träffats af Guds hämmande hand, i det han omkom genom wåädlig händelse. Wi tillåta oss till kyrkoherden A. P. Falk ställa den wördsamma fråga, om det icke är sannt, att han på sädant sätt angripit den döde. Har ryktet farit will, stall det warda oss kärt att meddela, hwad herr kyrkoherden fan däremot anföra. Men wi begära ett öppet och rent swar och ide säsom fomliga för fed hafwa, ett kringgående. mystistt fwar med gyttrade bibelspråk i stället för enkel sanning. J afwaktan på hwad komma kan, ha wi intet att för dagen tillägga i detta sorgliga ämne. Björnmarckska balansmålet. K. m:ts dom bar fallit i detta mål. Wåra läsare torde er inta fig att kammarrätten dömt postkommissarien i Helsingborg N. A. C. von Björnmarck, hwilken blifwit förwunnen att ha förskingrat af poftwers kets medel 9,055 kronor, dem han dot någon tid efter balansens uptäckt werket godgjort, dels att warda sin innehafwande tjenst förlustig och dels