Sundsvalls tidning – 1 augusti 1874, sida 2

jag genast lägga bort pennan och gå min vägJag sprang hit, för att skicka Westmaier till dig på Ungerska kronan — och finner dig här. Lachner, hvilka grunder, som än bestämt dig att spela din komedi, måste du hafva begått något lättsinnigt streck och jag tror knapt, att jag kan ljuga mig fri från medbråttslighet, i tall man ställer mig inför rätta, för det jag ej ville känna igen dig. Lachner uplyfte handen till edgång och sade med rörd, högtidlig stämma: — Vid alt, som här i lifvet är mig heligt, svär jag inför dig. Binder, att det endast var den renaste fosterlandskänsla, som förmått mig att öfvertaga en roll, som en högt upsatt person gifvit mig! Hvarföre man vill inspärra mig som en farlig person, begriper jag inte, då jag inte kan göra mig minsta förebråelse att hafve motverkat min höge gynnares afsigter och missbrukat den mig på behaglig tid förlänade värdigheten. — Jag kan ej tro, att jag af omnämnde berre kommer att belönas med den svartaste otack, ehuru högre konsiderationer kunna förmå bonom att låta mig falla. — Det vill med andra ord säga, inföll Westmaier, att man lyckats värfva dig för en ajuk sak, och att, då det gick på tok, anstiftaren i tid drog sitt hufvud ur snaran, men ditt blef fastsittande däri Betackar mig aldra ödmjukast för sådana updrag: