Kesarinnans hreladierer. Historisk roman af Theodor Scheibe. öfversättning för aSundsvalls Tidning N. K. (Forts. från n:r 87.) — Kamrater, svarade Lachner, jag skulle gerna vilja anförtro er mina hemligheter; men ett högt förbud binder min tunga. — Vi förmoda, sade Hauswald, att du handlat på befallning. — Så förhåller det sig, mina vänner. Jag har gjort en hög person vigtiga tjenster, och om jag blir belönad, skolen äfven I skörda frukterna af mina mödor. — Det ser ut, som om du lofvade oss andel i en vinst, på hvilken du själf ej tror, sade Aldrigfull. leende. — Vi hafva redan fått en andel, sade Westmaier. Lachner har med blanka dukater betalt en af min farbroder för förlorad ansedd fodran, som denne egde hos en kavaljer. Lefve den höge person, som fick det goda infallet att för någon tid göra dig till major! Härmed höjde han glaset och Hauswald och Aldrigfull följde exemplet. Talareu fortsatte: — Lefve Lachner, som bevisat, att eu grenadier af vårt slag kan uträtta något stort om han vill! — Lefve grenadiererna!