rarinnan gjort en muntlig framställning af lexans innehäll, läses stycket innantill och barnen få det till hemlexa; genom lottdragning bestämmes sedan hwilka af barnen, som skola berätta det eller det af lexan. Med egna ord berättade ock det ena barnet efter det andra slickligt någon del af den förut fina och genomgångna leran. Wisar någon del af barnen mindre upmärksamhet, upftämmes genast en fång och alla wisa fig åter wakna. Skolans föreståndare hr A. Berg följer of till de olika klasserna, och wi finna lif och rörlighet öfwer alt. Grundtanken i underwisningen. fade Hr Berg, är mera att utweckla barnens fjälsförmögen: beter än kunskapernas meddelande i oc för fig. Barnen äro indelade i 3 klasser och hwarje klass i få många afdelningar, att ingen lärare eller lö rarinna får mer än på fin höjd 30 barn att hands leda. Sedan barnen i förfta klassen eler småstolan inhemtat innanläsningsfärdighet och något mera, flyttas de till andra klassen, der de wanligen kvarstanna under fyra år och underwisas af en och samma och möjligt Hela tiden. Då de genomgått denna klass, tå de sluta stolan, men wilja de fortsätta fin stolgäng längre tid, få flyttas de till tredje klassen, der de wanligen sysselsättas under 2 eller 3 år, och kunde föreståndaren framwisa prof på elevernas slicklighet i denna klass. Mycken wigt lägges wid att barnen må kunna skriftligt eller muntligt uttrycka fig. Hwad innanläsningen färftildt i andra klassen beträffar, affes med densamma ide endast att bibringa innanläsningsfärdighet utan därjämte werkligt wetande i i alla foltslolans ämnen och därföre förberedas innanläsningsstyckena genom muntlig underwisning. Några färstilda timmar för fångöfningar äro ide anflagna; hwarje lektion omfattar en tid af 1 timma, men de första 5 minuterna af timmen anwändas till rast, de 10 följande öfwas barnen i fång. Den Chewista metoden anwändes wid sångöfningarne, od) wisade barnen i tonträffning en owanlig fäferbet. Wid inlärandet af sänger följes den regeln, att barnen lära de flesta sängerna blott enftämmigt, oh det torde wara härigenom fom en mwertlig foltjäng stall ästadkommas. Föreständaren för Finspongs folkskola, herr A. Berg, är en man, fom ej följer häfdwunna bruk utan tänker sjelf efter och försöker om det eller det tillwägagåendet fan wara mera ändamålsenligt. Sålunda skilde fig sättet för kunskapers meddelande i flera afseenden från det wanliga, men hr Berg trodde fig ej funna införa en tilltänkt för ändring förr än det nya skolhuset blir färdigt. En bland de förändringar, föreståndaren för Finspongs folkskola önskar få införa, då den nya lokalen blir färdig, är den att ej intaga barnen wid jå tidig ålder fom nu. Han syste utan twifwet riktiga åfigten, att barnen ej böra intagas i stolan förr än wid ätminstone fylda 8 år. Han war öfwertygad, att om barnen komme att senare börja fin läsning od) skolgäng, skulle de med större luft och kraft arbeta och fortare genomgå minimi kunskaperna, och följden skulle blifwa den, att wi finge ett hälften mindre antal barn i ffolan med ty åtföljande mindre kostnader. Dessa hr Bergs åsigter äro sannerligen wärda att pröfmas, då man bar hopp, att de skola bära goda frukter. Fånge, dödad af dusch. För några dagar sedan omtalades i norska tidningar, att en firafffånge i Bergen, efter utstånden afstraffning genom öfwersprutning af watten aflidit. Förhör angår ende wederbörandes beteende mot fången hölls några dagar därefter på kommendantsembetets befallning, hwarefter protokollet genast inskickades till justitiedepartementet för widare åtgärder. Enär bland allmänheten gått många rykten om fångens behandlingssätt oc död, har Bergenposten offent liggjort ett sammandrag af protokollet. Wi meddela däraf följande: Fången Nils Jakobsen Storefsund war omkring 45 år gammal och en känd, gammal tjuf, fom uprepade gånger hade warit dömd och straffad för stöld. Han blef senast den 26 juli 1871 insatt i Bergenhus fästnings straffanstalt, dömd til 11 års straffarbete för 4:de resan stöld och för wåld och wäldsamt motstånd mot tjenstemän. Redan samma dag började fängen wisa sig elak, hwarför han just samma dag afstraffades med öfwersprutning af watten från wattenledningen. Dagen därpå ång: rade han fig och upförde fig wäl 1 år, men därpå började han åter blifwa upstudsig mot fina förmän och waktare. Så hade han förfökt öfmerfalla både kommendanten, förste waktmästaren och åtslilliga af waktarne. Fången har därför ofta blifwit straffad till följd af fitt dåliga upförande, än med cellfängelse, än i ensamt arbetsrum och än med flag af spanskt rör, men oftast med wattensprutning, för hwilket straff han synes haft största rädslan. Torsdagen den I d:s gingo kapteinvogtmesteren och den wid straffanstalten tjänftgörande läkaren, kompanikirurgen Th. Mohn, in til fången, fom då befann fig i cell, för att fe till honom, men blefwo öfwerhopade med oknödinasord ach hafofsso