Sundsvalls tidning – 28 juli 1874, sida 2

Kejsarinnans Grenadierer. Historisk roman Theodor Scheibe. Öfrersättning för aSandsvalls Tidniag N. K.n (Forts. från n:r 86.) Härpå befallde hon honom att följa sig in uti sin kammare, och då han lydde, tillslöt hon dörren bakom honom och tittade bonom några minuter igenom skarpt i ansigtet. Härunder höll hon armarne korslagda och ofvanlifvet starkt tillbakalutadt. Hennes hålloing fick därigenom en manlig prägel, som hos ofsisersfruar ingalunda är någon ovanlig företeelse. — Berätta för mig, sade hon, hvar han befunnit sig under sin permissionstid, ty han är ju ändock den man, för hvars skull löjtnant Wandelstern sitter i arrest? — Jag är ej den mannen, svarade grenadieren. Jag har ej tillfogat löjtnant Wandelstern någon skada och visste ej ens, att han satt i arrest. Jag var på permission, men bar nu åter inryckt igen. — Känner han majoren, baron Kaunitz? — Ja, fru öfverstinna, jag kallades till honom och måste på hans befallning låta afraka mitt skägg, ty han ville öfvertyga slg, om det var sannt, att jag liknade honom, såsom folket påstod. — Och hvad sade majoren sedan?