Giilzau widgått, att han alt sedan 1866 fört falska räkenskaper, hwarjöre han i går häktades. Huru i särskilda fal Gältsau swikligen förfarit, torde de rätteliga undersökningarne närmare komma att belysa. Så widt wi tunnat erfara, lär huf wudsakligen få tillgått, att Giltsau mottagit penningar till insättning, hwilka äfwen torde finnas intagna i hans restontra — den bok, fom ups tager de färffilda perfonernas fonti — men ide blifwit uptagna i huswudboken, hwilken således ide innehållit något motswarande. För öfrigt lärer wara uplyst, att Gultzau, fom sedan 1863 warit kamrer i fparbanten, sasom ofwan nämdes, redan 1866 stulle börjat tillgripa sparbankens medel, första gången, såsom han själf lär upgifwit, för att betäcka en förlust af 3,000 kr., fom en borgensförbindelje ådragit honom. Def: utom upgifwes, att han, som enskildt då och då lärer hafwa fkött en del sparbankens affärer på tider, som därför ide woro bestämda, på en rewers någon tid därefter upburit ej mindre än 5,000 kr. ehuru reversen sedan ide blifwit aflemnad utan fortfarande i räkenskaperna balanserad, o. s. w., alt omständigheter, fom nu endast efter fnapphändiga nplysningar funna omnämnas. Gultzau lär siälf upgifwa, att de stegrade lefnadsomkostnaderna förmått honom, som år gift och har flera barn att tillgripa bankens medel. Således här åter ett offer för lusten att lefwa öfver tillgångarne.