Sundsvalls tidning – 28 juli 1874, sida 2

nadiermarschen, sprungo de upp och hälsade Lachner på militärvis. — Hvem hälsar ni på? frådade Lachyer, under det att han betraktade dem med alvarsam min. — På herr major von Kaunitz, svarade Westmaier. — Funnes en major här, sade den fordne baronen, skulle han draga dig till ansvar, för det du sprätter i sivila kläder, i stället för att bära mundering. Denna anmärkning var befogad nog, ty, medan Aldrigfull gick i linnerock, bar Westmaier en ny brun sivil frack, stickad atlasväst och svarta kortbyxor, på hvars båda sidor man såg urband hänga; vidare hvita sidenskor med silfverspännen, peruk med bred hårpung och värja med blankt stålhandtag. Han var med ett ord klädd som dåtidens modelejon. — Jag skulle svara majoren, sade han, att jag har en snäll kapten, och att denne gifvit mig permission på obestämd tid, icke därföre att min farbroder håller på med att utspaliera hans boning, utan för mitt goda upförande, såsom han till undvikande af hvarje misstydning uttryckligen har förklarat. God dag, mina vänner! Lachner räckte Aldrigfull och Westmaier sin hand och drack därpå ur det erbjudna glaset. Man satte sig kring bordet. Broder, sade fältväbelu, man ser på dig, att du blifvit degraderad från major till simpel karl. Drick så att du blir glad och får tungan i gång igen! Vi äro nära att af nyfikenhet krevera som bomber. (Forts.)