Sundsvalls tidning – 14 juli 1874, sida 2

an gått och rotat på landet, Der Han font en gel karl stött sitt jordbruk, samlat förmögenhet och mojat sig. Kom sedan och säg, att andra statens tjenare hafwa för ofta eller för lång permission! Men frågas, hwarför afsledas inte en fådan per: fon? h nej, han har relationer och wet nog att ställa fig få, att han får wara tjenstledig ända tills han är få gammal, att han får rättighet till hela lön i pension. Bra marscheradt! Musikalisk-dramatisk soar kommer att gif: was nästa måndag af här warande teatersällskaps orkesteranförare, musikdirektör Alfr. Andersson, ef: ter program, som kan ses å annat ställe i dagens tidning. Som detta är enda tillfället att i år få härstädes fe det spännande och anslående teater: stycket Willowägar samt programmet äfwen i öfrigt är af stort intresse, hwartill kommer att soaräögifwaren wisserligen är förtjent af almänhetens upmuntran, taga wi of friheten upmana henne att ej låta denna uteblifwa. Teater. Enkan från Malabar gafs för tredje gången i söndags inför en talrik allmänhet men under ogynsamma omständigheter dels däruti, att det wärdefulla biträdet af de i badhusparken ga: sterande hrr musici ej kunnat för aftonen erhållas och dels i följd af sjuklighet bland teaterperjonalen. Allmänheten war dod belåten och illusionen war äfwen fullständig i anfeende ej blott till de präktige dekorationerna utan och till den malaba: ristla hetta, fom rådde i salongen. Wi skulle wäl haft lust att något ytra of om enkan — förfat: tarens ide mindre än slådespelarens —, men då därom förut redan warit tmå gånger ordadt, torde ett widare ingående i ämnet wara öfwerflödigt. Blott få myocket fola wi tilläta oss säga, den fwens sla teatern är i fara. För sista gången i år fonfertera i afton de hrr medlemmar af hoskapellet, fom sedan någon tid gjort middags: och aftonstunderna i badhus: parken få sällsynt angenäma. Den afgift, som i kväll uptages, tillfaller de konserterande. Sundsvalls rådsturätt bestod i måndags af desse ledamöter: rådmännen T. Tengwall och Iesterlund samt notarien J. O. Drake. Borgmästare Frölen har för tiden tjenstledighet och häradsh. af Sandeberg war fagde dag af sjukdom hindrad att tjenstgöra. Väsentlig lättnad i kommunikationen mellan Sundswall och Östersund är numera muns nen, såwäl genom järnwäg från Sundswall til Hemgrafwen fom genom den nu öpnade reguliera angbätsförbindelsen mellan Hemgrafwen od) Torpshummar samt mellan Bräcke oc Pilgrimsstad staller man fia oberoende af gästgifwaressjuts ide mindre än fer håll eller omkring halfwa wäglängden. För godstransporten bör berörde lättnad ifomnumikationen mellan Sundswall och Östersund i fynnerhet wara af stor betydelse. Storsjöns vattenstånd, strifwes det från Öfterfund, har de senare dygnen ftigit till nära 9 fot öfwer det wanligen lägsta, och stadens båda ång: båtsbryggor, den nya såwäl fom den gamla, stå delwis under watten, detta sednare förhållande naturligtwis föranledande anmärkningar i mängd från dem fom trafikera nämnde bryggor. Att en sådander bryggornas öfwerswämning är minst sagdt obehaglig för ångbåtarnas passagerare och befwärlig kanske till od) med förstörande för dem fom ha att afsända eller emottaga gods med berörde ång: båtar, detta fan wäl ide bestridas; men må man trösta fig dermed, att öfwerswämningen måste wara snart öfwergående, och att det wisat sig, att det wärsta obehaget och beswäret kunnat afhjelpas med några bräder. Päståendet att dessa ångbåtsbryg: gor äro för låga fan endast wara sannt wid till: fällen fom detta, då Storsjön stiger utomordentligt; hela långa höften öfwerklagas de deremot mwans ligen fåfom för höga. Från Östersund strifwes: Ehuru wäxtligheten här å orten wisar sig wara något efter årstiden i utweckling och möjligen inger ett oh annat twifwel om att den fan lemna mydet godt resultat, ha wi dock ingalunda anledning till fådana flagos mål i förewarande afseende fom förnimmas från flere andra trakter inom riket, både i föder och norr, hwarest frost och torka huserat på ett högst betänkligt sätt. Vådaskott. Sistl. midsommardag fom torparen L. A. Markusson i Gudmark (Gudmundrå), wid ett besök hos bonden J. Grundström i samma by, af en händelse att nedtaga en å wäggen hängande hagelbössa, hwilken olyckligtwis war laddad, hwarwid skottet genom owarsamhet wid bössans hand: terande brann af och träffade Grundströms hustru