Sundsvalls tidning – 14 juli 1874, sida 2

Sundsvall d. 14 Juli. Ett högst talande bidrag till historien om ämbetsmanna tjestledigheten lemnas i S. M., hwars kronikör slrifwer: Mången tycker det är så besynnerligt, att wåra ämbetsmän, i synnerhet i de högre graderna, be gära tjenstledighet hwarje sommar för att wårda tin helsa. Men jag känner en person, fom ännu är wid full vigör och god helsa, och detta oaktadt haft permission i omkring tjugo år. Mannen intager ej någon hög samhällställning, ty han är blott löjtnant wid ett regemente, fom inte är nå: got regemente, här i staden oc) endast har rang, heder och wärdighet af kompani. Bemälde krigare, med en hållning som en äkta prins af Ponto Corvo, fann emellertid militärtjensken för mödofam och anhöll därför om permission tills widare. Hans lön är 1,050 fr. Under de förfta 15 åren af permissionen — en rätt nätt tid — skötte en yngre kamrat tjensten, och då afftod löjtnanten af fin lön hela 300 fr. Sedan blef han inkallad i tjenstgöring, men uniformsrocken war för trång för hans då något afrundade mage, kasernlifwet förhatligt för honom, hwarför han ånyo utwerfade fig permission od afftår nu hälften af lönen. Han upbär nu altså 525 kr. för det han under tjugu års tid inte gjort ett frapande grand annat än gått och rotat på landet, der han fom en hel karl stött sitt jordbruk, samlat förmögenhet och mojat sig. Kom sedan och säg, att andra statens tjenare hafwa för ofta eller för lång permission! Men frågas, hwarför afsledas inte en fådan per: fon? — ÄH nej, han Har relationer och wet nog att ställa fig få, att han får wara tjenstledig ända tills han är få gammal, att han får rättighet till hela lön i pension. Bra marscheradt!