Sundsvalls tidning – 25 juni 1874, sida 2

på ens hundrade delen af ert beröm. Men jag hör mig gerna berömmas, på det jag må fatta mod att öfvervinna de besvärligheter, som åtfölja min vidare konstnärliga utbildning. Hvad skulle ni säga, om jag låte inreda mia salong till en ordentlig teater? — Uvilken herrlig tanke! utropade Lachner, intagen af en glad förhoppning. Den måste genast utföras. Upförandet af operetter på en här uprättad teater; nådig frun i rik klassisk kostym och en roll, som är skrifven evkom för hennes företräden och personlighet; den högtidliga framställningen af målande utsigter, som bibebålla ögats illusioner och genom trollslag förflytta oss bort till en krämmande, skönare verld; detta alt förenadt gifver en totalsumma af sceniska njutningar, som måste hänföra hvarje åskådare. — Jag besvär er, nådig fru, låt ej denna ide falla. Den förtjusar mig så, att jag erbjuder mig att själf utföra den. — För tusan, herr major, genmälde fru von Pignitzer, förundrad, ni blir ju med ens en glödande varm konstvän! — Det kommer sig däraf, nådig fru, svarade Lachner, att jag endast med glädje kan hälsa ett förslag, hvars förvärklisande skall framställa era företräden, nådig fru, uti den klaraste dager. — En teater här, fru generalska, menade förklädet, skulle blifva något riktigt fint. Jag skulle kunna skaffa kostymer för ett riktigt röfvarepris, och min gubbe har uppe på vinden liggande en solupgäng, som skall vara utförd af en berömd dekorationsmålare. Den får fru generalskau kanske för fem dukater. (Forts.)