Och huru gerna skulle ej Lachner velat gifva uttryck åt de känslor, som Ewilie hos honom uptändt! men han vågade det icke, Han beslöt att låta befordra brefvet genom hyrlakejen och gynnades härvid af ödet, ty då han kom ut i förmaket, såg han Siegmund ligga och sofva på bänken. Hau öpnade därför sakta dörren, steg skyndsamt trappan utföre och fann hyrlakejen i försalen, inbegripen i ett ifrigt samtal med portvakten. Han lemnade brefvet till den förre och fick af bonom ett löfte, att det skulle befordras tidigt paföljande morgon, samt tänkte just atervända, när portvakten utropade: — Hvilket fårhufvud jag är! Skall då mitt minne aldeles svika mig! var icke ond på mig! herr major! — Hvarför skulle jag vara ond? — Ett bref till er ligger på mitt bord. i Portvakten ilade in i sitt rum och bämtade samt öfverlemnade åt Lachner ett bref med hans adress, skrifvet med en för honom obekant fruntimmersstil. — När emottog hau detta bref, frågade grenadieren. — Strax efter middagen, ers nåd, herr major, — Och hvem lemnade det? — En page i rödt, silfverkantadt livre. Han sade mig, att jag genast skulle lemna det! — —————— ———————————246—— 999 men då ers nåd redan hade kört bort och blef borta länge, glömde jag det aldeles. Lachner bröt brefvet och läste det genast. Min kusk skall genast spänna för igen, befalde han och skyndade upp till sig, för att ordna sin klädsel.