En betjent inkom nu och sade: — Hans exellens fältmarskalken Laudon kom just nu, ers nåd. — Han har otur i dag, sade Kaunitz till grenadieren, men trösta sig min vän, om ödet ej återigen sätter sig därmot, skall han snart få veta, hvad det blef af Platzl. God natt, min vän; Lachner lemnade furstens palats. Tjugusjunde Kapitlet. Lachners andra besök hos fru von Pignitzer. Lachner hade föresatt sig att ännu denna afton skynda till baronessan Witthahn, för att meddela henve sin sista vigtiga uptäckt; men då han nödgades stanna hos fu.sten till klockan nio om aftonen, kunde han ej mera tänka att göra henne ett besök. Utan dröjsmål begaf han sig därför till sin boning satte sig till bordet och skref till Emilie: Dyraste väninna! PLyckan gynnar mitt företag, Kanske är jag redan i morgon i besittning af den talisman, som skall förvandla Er sorg och mitt bekymmer uti glädje. Därför mer mod, min dyra väninna? Efter lång natt rödfärgar den klara solstrålen redan bergstoppen. Ånou en liten tid och blomman som så läuge saknat solskenet uplyfter sin herrliga krona, förklarad af den nya dagens glans. Gud är med oss min vän, han skall leda alt till en god utgång. Högaktniogsfullt. Er tillgifnaste vän Arthur.?