trolig. Det är wisserligen sant, att wi skulle be klaga den fom ej kunde skratta åt dessa befängda uptåg och hr G. Bergströms komiska mimik, sedan han tagit in den åt Rocambol tillagade mixturen; men sedan pjesen är slut är ock fröjden slut och stulle man fräga sig: hwad godt har jag lärt af alt detta, få skulle man nödgas swara fig: — inz genting. J mellertid säga wi ännu en gång att pjesen är ofantligt rolig. Den skulle kanste wuns nit på en mera wårdad dialog; wi wilja dock därmed ej hafwa sagt, att den är anstötlig. Utför randet är sådant fom man är wan wid af detta sällstap, ledigt och raskt, hwilket är ett par af hufs wudwilkoren för pjeser af denna art. Hr Roos, den kringresande kvacksalwaren Chiendent, har ftyckets största oc) swåraste upgijt fig anförtrodd, od han går med heder i land därmed, om också man kan göra den anmärkningen att hans ytre alt för ögons stenligen ger wid handen att han är en bedragare, i den del af pjesen där han upträder fom Rocame boles läkare, men för öfrigt passar hans apparis tion förträffligt. Nocambole, en ännu sämre far rakter är den förre, — fom är med om att bedraga fina egna slägtingar, — utföres af hr Warberg på det artistiska och behagliga sätt, fom man är wan att se hos denne intelligente ftädefpelare. Hwad de tre arfwingarne beträffar så mäste wi i forsta rummet namna hr G. Bergström för det oofwerträffliga fött hwarpå han utför den 75-årige Ducorbaus rol; äfven hrr Pettersson oc Norberg göra hwad göras fan af deras mindre tads samma roler; litaså tröten Klefberg. Hrr Nils jon, Brundin oc O. Bergström förtjenar erfännande för deras maskering. Till efterpjes upfördes En söndag på Amager, äfwen för andra gången. Den nätta musiken od) den liflega handlingen gör att denna pjes fan hålla fig uppe på wara teatrar oaktadt sin ålder. Det är warkligen ett lyckligt wal att efter det fram, som förut kommit en till godo, få något få behagligt till bästa, fom denna lilla waudewille. Fru de Wahl, som efter fröken Dolcke öfmwertagit Lisbeths rol i denna pjes wid mindre teatern, år ej så bra som Dolcke, har nägon sagt. Detta kan ju wara möjligt, då den sednare har den före delen på fin sida att wara dansta och säledes fan bättre återge det rent nationella i foltfarafteren, men att hon fan atergifwa större naivite och älsklighet, hwilket är det genomgående draget iden unga flickans karakter, an fru de Wahl — det trotja mi hwem det wara må att bewisa. Hr Warberg är en glad och hurtig Jokum; hr G. Bergstrom mycket rolig såsom den grätande Ras: mus och hr Pettersson på fin plats fom den tjocke Hans, samt hr Nilsson en statlig lots, fom på ett fortjenstfullt satt föredrager en fång. Öfrige medspelande medwerkade till styckets framgång och den ymniga gröda af erkänsamma utgjutelser, (sasom enligt S. M., en motalakollega nyligen lär ba uttryckt fig), hwilken kom de spelande till del witnade hörbart om allmänhetens belatenhet. Fru de Wahl samt hrr Bergström och Warberg blefwo framropade. I morgon gifwes, cudast för denna gång, På egen botten, af Nichard Gustafsson. Denna pjes är för wäl känd sedan sällskapets förra härwaro för att wi skulle behöfwa rekommendera den. —8. Studentkörens besök i Hernösand. J onsdags på aftonen war af ett större antal bland stadens inwånare en enkel kollation anordnad i stadsträdgården. Omkring borden och i gangarne rådde ett brotigt hwimmel, och den lifliga ftäms ningen höjdes i wåsendtlig mon genom närwaron af ett betydligt antal af stadens damer. Wälkomststålen utbragtes af landssekreteraren Rydwall och beswarades af docenten Nordblad. Sasom talare uptrådde under aftonens lopp notarien O. Staaf, lärowerks-adj. Blomberg, notarien Laurent. Sera intogs i S:t Pärtorders lokal. På torsdagsmorgonen företogs en utfärd uppåt elfwen till kungsgården med ängaren Fyris. På