Kejsarinnans Grenadierer. Historisk roman af Theodor Scheibe. Ömtresrättning för -Sundsvalls Tidniog N. K (Forts. från n:r 71.) — Nu känner han fullständigt hemligheten som han har att utforska. Som han sagt mig, var grefve Görtz närvarande vid konferenserna och som de höllos uti furst Galitziens villa, valde han nu samma lägenhet som förut att besöka dem. Det kan man med säkerhet antaga. Ur Lachners bröst upsteg en sakta suck, som ej undföll ministern. — Hvad går åt Er? frågade han grenadieren. — Ers nåd, törs jag göra en fråga? — Ja. — Af det nu erhållna meddelandet erfar jag, att de dåvarande hemliga konferenserna hade en helt annau karaktär än de nu pågåerde, och att ers nåd icke kan hafva varit belåten med att se dem bespäjade. — Hvad menar han därmed? — Jag känner ej grenadieren Platzl, ers nåd. Dock intresserar jag mig mycket för hans öde och fruktar, att hans nyfikenhet gjort honom lika olycklig som mig hittills lycklig. — Han begär altså af mig uplysniug angående sin förlorade kamrat, Platzl. Han skall få den. Vi höll just fjärde sammantrödet.