Sundsvalls tidning – 20 juni 1874, sida 2

stort förtroende till honom, fortfor han vänd mot Lachner. Därför vill jag visa honom låsets mekanik. Lachner gick fram till låset, som var stort och sirkelformigt, och varseblef i de inre delarne en mängd små bakar, som alla rörde sig, vär nyckela omvreds. Ingen mer än jag förmår öpna det, sade den gamle fursten. Till och med om någon skulle sätta sig i besittning af nyckeln. lyckades det ändå ej, ty, om man skall öpna det måste man upfylla många vilkor, som blott jag har reda på. Fabrikanten en engelsman, har blott förfärdigat sex sådana lås hvilka alla befinna sig i min ego och för mig utgöra en borgen för mina handlingsrs säkerhet. Furst Kaunitz ansåg sig sannolikt böra gifva denna förklaring, emedan grenadieren sagt sig misstänka hans hofmästare. Läsets konstiga inrättning skulle förmodligen öfvertyga honom om misstankens orimlighet. Han lät dock ej leda sig ifrån sin öfvertygelse och tillkännagat detta genom att frimodigt säga: — Ers nåd, hieroglyfer dechifreras, och de uflågsnaste stjeruors omloppstid och storlek utrakuas. — Det vill med andra ord säga, att ett klokt hufvud äfven är i stånd att öpna mina las, minade fursten. — Han har rätt; men för att med framgång företaga studier öfver deras inre sammansättning, fordras det mycket både tid och tillfälle, och det eger ingen skälm hos mig. Furst Kaunitz tillslöt skåpet och stack nyckeln uti fickan.