Sundsvalls tidning – 20 juni 1874, sida 2

ligen gagnelig utwidgning, i det, samtidigt med elevplatsernas ökande från 15 till 20, en biträ dande lärare (telegrafasfiftenten Petterssom) blifwit antagen, hwilket möjliggjort underwisning på slilda afdelningar. De i februari inkomna eleverna hafwa under ledning af institutets föreståndare hr Lagerström, genast börjat öfwas i talande, och aflades på deras däri wunna färdighet ett prof, som wisade att de första swårigheterna blifwit temligen öfwerwunna od gaf förhoppning om ytter: ligare utweckling af deras talförmåga. Hr La: gerström uttalade för åhörarne fin äsigt om tals metodens ftora fördel framför tedenmetoden mid döfstummas underwisning, enär den förra ej blott åstadkomme ett wida bekvämare meddelelsemedel wid sjelfwa underwisningen utan äfwen skänkte den döfstumme ett oslattbart medel att ute i lif: wet funna meddela fig med lyckligare lottade med: mennistor. Att en döfstum hade något fel i tal: organerna wore ytterst sällsynt, och nästan alla döfstumma kunde därföre emottaga talundermwisning, få framt denna komme dem till del i i tills räckligt tidig ålder, innan ännu talorganerna ge nom mångårig; owerksamhet blifwit oförmögna af upöfning. Likwäl mötte det stora swårigheter att jämte hwarandra bedrifwa tal: och tedenzunderwisning, synnerligen om bägge måste skötas af samma lärare. Tecknandet förefölle den döfstumme wida naturligare än talandet, hwilket ätminstone i början kostar honom en ej ringa ansträngning, under det handens begagnande är honom helt lätt samt åftådligt för honom själf. Häraf blefwe en följd, att en lärjunge som kan teckna, endast med swårighet fan förmås att tala och ej gärna an: wänder talet för meddelelse med fina i tedenfpråfet hemmastadde medlärjungar. Önstligt wore där före, att taloch teckenunderwisning bedrefwes mid ftilda stolor, få att wid talstolan all underwisning i tecknandet wore bannlyst. Ör L. hoppades, att denna stola efter hand flulle funna blifva en ren talskola, för hwilket ändamål det dock wore nödigt att de döfstumme komme till stlolan wid tillräckligt tidig ålder. Hwad examen i öfrigt angår, ådagalade lärjun: garne rätt goda insigter i swensta spräket oc i kristendom. Liksom mid föregående eraminna ercellerade de i geografi, men aritmetik syntes wara ett ämne, fom gör dem särslilda swärigheter. Med synnerlig tillfredsställelse gaf man aft på det uttryck af glädtighet och frimodighet, fom tif: wade de flesta lärjungarnes anleten och hwari man sporde ett ojäfaktigt bewis därpå, att de mid ftolan ega ett lyckligt hem och att mellan dem och deras lärare råder ett förhållande af den inner: ligaste tillgifwenhet. Som bekant har skolan redan under föregående år beredt de manlige lärjungarne tillfälle att hos handtwerkare i staden få inhemta färdighet i ett eller annat yrke. Härtill har nu kommit det märdefulla tillägget, att wid själfwa skolan anordnats en fnidareoch en skomakarewerkstad, hwarest lär: jungarne på onsdags: och lördagseftermiddagar ega tillfälle till öfning i dessa yrken. All lagning af lärjungarnes kläder och stodon lär werkställas af dem själfwa. Belöningar utdelades til samtlige lärjungarne, bestående dels i böcker dels i werktyg, såsom får gar, sträddaresaxar m. m. Akten afslutades af v. pastor Sundelin, hwilken i ett gripande tal, jär: flildt staldt till lärjungarnes anhöriga, at hwilka rätt mänga bewistade examen, tolkade betydelsen af stolans werksamhet, samt därefter å diretktionens wägnar hembar lärarne fig tad för den kärlek och det nit, hwarmed de werkat i litt tall. Belöningar. Styrelsen för stadernas allmänna brandstodsbolag har tilldelat werkmästaren mid Hernösands mekanista werkstad J. G. Bergman och timmermannen P. E. Godin bolagets jeton i silfwer för mod, rådighet och oförtrutenhet ådagalagda wid den senast timade eldswädan där i staden. Dessa belöningar, ärofullare än de flesta