Sundsvalls tidning – 28 maj 1874, sida 2

som han arm i arm med grefve Löfvenwald lemnade grefvinnan Sonnenbergs hus, och varseblef, att den föregifne ej hade minsta likhet med den värklige. Den sistnämnde hade Riemer nämligen sett och talt med. — Följande dag kom upsyningsmannen öfver kruttoruet vid Nussdorfertoller, Siebner, och lemnade honom sin dotters dopsedel, emedan de skola gifta sig med hvarandra. Denne berättade honom nu en underbar historia om en nattetid förbirande svart vagn och en grenadiers dumdristighet! Bonfleur meddelade dep Preussiske gesandten nu en tämligen utförlig beskrifoivg på det af läsaren redan kända äfventyret! nemligen till det omfång, som Siebner hade reda därpå. Härpå fortfor Boufleur vidare i en berättelse: — En aning genomfor Riemers hufvud. Han drog sig till winnes den grenadiers bild, som gifvit sig ut för kurir, och vidare bilden af den baron Kaunitz, som aftonen förut lemnat salen; sammanstälde bäda med den beskrifning, som den gamle tygmästaren gifvit af den djärfve grenadieren; efter om ej den hemlighetsfulla vagnen kunde förklaras af de konferenser, som uti furst Galitzins villa, och kom till en präktig slutlednig, som gjorde hans skarpsinnighet all heder. — Nu ilade han till den furstliga villan, uptäckte fotspår i snön, som ledde till konferenssalens dörr, och fick höra, att nyckeln därtill denna dörr hade försvunit, fastän furstent kammartenare själf hade tillslutit den, Riemer lät nu visa sig konferensalen och uptäckte under det öfverböljda bordet spår af pudet