liga yrkesföreningar i riket; b) en ordningsstadga, fom i hwarje merkstad bör wara anslagen, och som upta. ger arbetsgifwarnes och arbetstagarnes rättigheter och sktyldigheter, till hwars efterlefnad hwar och en förbinder fia fom antager arbete å werkstaden; 0 formulär till lärlings-fontraft med lärlingar fom i yrke antagas, och d) formulär till betygsbok, fom hwar och en gesall eller arbetare bör ega och wara försedd med. . Kullstjelpt lokomotiv. Från Hstad skrifwes: Å Malmö-—pstads järmväg inträffade i fredags ett missöde, fom under andra omständigheter lätt kunnat bli af allwarsamma följder. Lokomotiwet Bara afgick på morgonen härifrån med last af syllar och järmvägsitenor, fom aflemnades i när beten af Swarte. Då lokomotivet, som fördes af lokomotivföraren Nordström, ensamt återwände därifrån, sattes det i få stark fart, att det bop: pade ur fenorna, git en fund på syllarne, hwilka hopträngdes och siadades, hwarefter det slutligen wid Westerholmen häftigt kastades 2 a 3 alnar från spåret och föll omkull på ena sidan. Hwar-: fen Nordström eller bromsaren, hwilka följde med lokomotivet i fallet, blefswo det ringaste skadade, hwaremot eldaren Olin erhöll några mindre fons tufioner. Lokomotivet, fom ej heller blef widare stadadt, uptogs fort därefter och stäldes åter på fpåret, hwarpå det fördes tilbafa till staden. Ångbåtsfarten i Öresund. Härom strifwer Fosterlandet: Som befant har hela denna trafik nyligen spelats i händerna på det forenede Damp: stibsselskap, och danstarne hafwa här, liksom i lotsfrågan, lyckats att förwärfwa sig fördelar, fom antyda deras afsigt att göra Oresund till ett så uteslutande för Danmark stapadt watten fom möj: ligt. Deras anspråk i den wägen äro för öfrigt ingalunda nya. När för omkring tjugo är sedan man från swensk sida war nog djerf att låta bygga en ångbåt — den ännu trafikerande goda baten Helsingborg — få ansågos inga trakasserier från danskarnes sida för usla, för att icke de slulle an: wändas mot den swensse medtäflaren. Men det war icke nog med trakasserier; man anföll båten och def besättning med stenkastning och alla möj: liga muntliga otidigheter, hwarje gång den löpte in i dansk hamn. De goda danstarne fingo emellertid tid att lugna fig, och den ena swensla bår ten efter den andra upträdde att fonfurrera med deras föråldrade, illa inredda båtar, hwilka def: utom ofta fördes af kaptener, om hwilkas råa och ohöfliga upförande mot allmänheten wi slulle funna anföra mångfaldiga exempel, utan att lehöfwa lita på andra ögon od öron än wåra egna. Gc: nom danslarnes afundfjufa inträffade sedermera det förhållandet, att passagerareafgiften till den grad nedsattes, att hwarken det ena eller andra rederiet kunde gå utan förlust, men for arans ftuld och för att fnuje de fwenite gjorde man gärna upoffringar, hwartill man för öfrigt hade god råd, då behållningen från trafifrenwäldets tid war öfver måttan stor. Det war den tid då man kunde resa från Malmö till Köpenhamn för 15 öre, då båtarne wore fulla af resande hambusar, landswägsriddare och pack, då handelsbodarne i de srånsta städerna hölle på att gå under af brift på köpare och då fiwenitt tjenstefolk, fom toge städja, gjorde till ett oeftergifligt wilkor att få 2 ggr i weckan göra en tur öfver til Köpenhamn. AUmän war owiljan häröfwer hos alla rättänkande, som tyckte att de bäda folken gerna kunde i frid och sämja dela med hwarandra trasiken i sundet; men under en lång tid fort ov det beklagliqa för: hällandet till skada för rederierna, till otrefnad för allt hyggligt folk och till fam för dem fom gifwit anledningen. Slutligen ästadkoms ett slags kompromiss, få att det hyggliga nedtryckandet af prisen upphäfdes och trafiken skulle gemensamt besörjas i all wänlighet. Länge hafwa dock icke danskarne kunnat wara belåtna med detta, och de ha därföre nu manövrerat få wål, att de ör ram pris blifwit egare till alla de fiwenffa bätarne — och nu ffal Sagen gå lös. MNuftola swenskarne trängas ut från att hafwa det ringaste med äng: båtstrasiken i fundet att göra, och danskarne ffola kunna återgå till det gamla systemet med dåliga och osnygga båtar, där folk och bostap stufwas in tjllsamman, och offäligt höga passagerareafgifter. Nästa steg af wåra skandinawisfa bröder torde wäl blifwa att de söka att få i fina händer alla bad: hus på den kust, där mwore swensle brödre bo, så att man från swensk sida slutligen icke fan sticka jå mycket som en fot i Öresund utan att bedja sundets beherrskare om lof. Men, — så långt skall det wäl icke gärna fomma att gå, och hwad ängbätsfrågan angår, få hafwa redan fosterländske män fatt fig i spetsen för en upmaning om tecknande af aktier i och för vildande af. ett swenstt ångbåtsbolag rör Örefundstrasiken. Åt framgången af detta förflag önsta vi all möjlig lyda. Wäl har en af Köpenhamns börsmagnater, etatsråd Tietgens, yttrat, att om fonkurrerande bolag nu upstode, få mycket wärre