Sundsvalls tidning – 28 maj 1874, sida 2

förbittrad på Kaunitz, för det han på ett så oerhördt sätt sökte bedraga honom, och genast begära sina pass. — Men är Ni fullkomligt säker på Er sak, kära Bonfleur. — Fullkomligt, Ers exellens! Redan grenadiereps inträde i förmaket och hans ytrande, att han var kurir, hvilket genast visade sig vara en tom förevändning, för att bana sig väg till fursten, upväckte mina misstankar, att ett skändligt förräderi här kuude vara med i spelet. Likväl förlorade jag ej modet, utan tänkte värkligen lemna de begärda papperen, såsom jag lofvade exellenserna. Innesluten i mitt rum satt jag just och afskref en handling, som jag tagit ur ett af furstens skåp, då Riemer klappade på dörren. — Han kom från fursten, som till min lycka byste ett aldeles obegränsadt förtroende till honom och nu gifvit honom i updrag att välja några män, på hvars trohet han kunde lita, emedan han denna natt ämnade utföra ev kupp. Afven befalde fursten hofmästaren att flytta hvarje skåp ifrån väggen, på det kan skulle se, om de läto öpna sig bakifrån. — Nu viste jag nog och råkade i stor bestörtning, ty om Kaunuitz genomsåge de handlingar, som sednast varit inneslutna uti skåpet, skulle han säkert sakna den, som jag då hade i mina hönder. Jag väntade hvarje minut att blitva arresterad och mottog därför med största glädje underrättelsen att fursten begifvit sig på spektaklet. Utan dröjsmål vandrade den handling, som kunnat blitva mig så fördärflig tillbaka till skåpet, och jag skref i hast med darrande band till Ere exellens: