Sundsvalls tidning – 23 maj 1874, sida 2

AO—— sa HM — ———— Det oaktadt fröjdar det mig att hafva lärt känna en så intressant kavaljer som herr baronen, och det skall vara mig ett nöje att ofta se Er hos mig, hvarigenom tillfälle bjudes oss att ömsesidigt lära känna hvarandra. Lachner han kysste vördnadsfullt judinnans hand och talade om sin höga lycka, sina upfylda drömmar och sin herrliga framtid. Aurora gjorde under loppet af samtalet den bekännelsen, att hon älskade excentriska karakterer och militärständet samt därföre företrädesvis tog knektar i sin tjenst. Därför kallades hon äfven vanligen ej för fru generalarrendatorskan, utan fru generalskan, hvilket ingalunda misshagade henne. Fru von Pignitzer talade därefter vidlyftigt om sitt arrende af kejserliga tobaksmonopolet och huru en plan var ä bane, att staten själf vid arrendetidens slut skulle öfvertaga det. Hon sökte visa, att staten däraf skulle få mera besvär än inkomst, och bad baronen, det han i denna sak skulle söka att till hennes förmån omstämma hennes förnämsta motståndare, furst Kaunitz. Lachner lofvade äfven att göra sitt bästa. Deras samtal afbröts genom inträdet af en medelstor, smärt, omkring 40-ärig man, öfver hvars kaffebruna rock en kroksabel hängde vid ett bälte, Detta bälte hade i midten en förgyld sköld, hvarpå stodo bokstäfverna T. M. hvilka såsom Lachner viste, betydde tobaksmonopol, Denne man var till sin befattning öfverupsyningsman, såsom man kunde se på den stora röd-gröna sabelportepen. — Hvad är detta för ett maner? tillrättavisade honom enkan. Hvem har tillåtit honom inträda här?