Sundsvalls tidning – 12 maj 1874, sida 2

samma form fom statens öfriga underwisningawerk eller därmed liknande och sälunda ftelna i ett wisst schemas tränga former. Alwarliga farhågor att få fan fe rätt snart saknas ide, om det ens ilda intresset ide med tra t wärnar deesa ännu späda plantor i wär bildnings lustgard. Dessa fria stolor äro icke gerna sedda på högre ort, därifrån man, under förewändning af höga statsintressen, betraktar en del saker ge: nom ett konsifärgadt glas och säledes fer dem i falst dager. Wi Ha till od) med hört upgifwas, att man gerna på wissa Håll slulle wilja föorwandla högskolorna till ett flags slöjdstolor. Skulle Swerige fålunda i afseende på dessa ffolor, som werkligen fylla ett utomordentligt mig: tigt behof, få liknöjdt inför de lifwande exempel, som de båda grannländerna, Danmark och Norge, i denna del gifwit? Wi funna ej tro det. Wisserligen hafwa många orter, där man funnat haft släl wänta motsatsen, wifat en sorglig kallsinnig bet; men andra orter därimot ha wäckt förhopp: ningar om, att folkhögstolan afwen hos of bör ba en stor framtid. Så ha wi med synnerligt intresse och nöje i Hallandsposten för den 4 april läst en redogörelse för werksamheten och asslutningen wid Hallands follhögsola på Påarp, utanför Halmstad. Denna stola, hwilkens uphofsman är den bekante leda: moten i rilsdagens andra kammare, hr Karl I: warsson, sedan stödd äfwen af andra för den goda saken nitälstande män, afslöt den 1 april under talrikt tillopp af ortens befolkning, sitt första läfeår. Oaktadt åt denna första kurs warit anslagna 8 månader, har dock stolan räknadt 32 elever, hwilfet vitnar om lefwande bildningstörst och intresfe för den opröfwade läroanstalten. Den langa tiden hade af lärare — förestandare är fil. tand T 6. Strandmark — och lärjungar på ett berömwärdt fatt warit begagnad och de senare hade gjort be: tydande framsteg. Skolans ekonomiska ställning är god. Alt hämpder salunda på att Halland stall störda mydet af denna läroanstalt och fåluns da fan räknas fom ett godt föredöme för andra orter. På alla swenska folkhögstolor, om hwilka wi crhållit någon fännedom, fan med alädje tillämpas det omdöme, fom wid ofwan omtalade a flutningsfelt af hr riksdagsmannen Lyttfens fäldes om Hallands, nämligen att den fruktan man hyst, att dessa ssolor slulle bli ett företrädeswis eftersökt vält för politisia orostiftare och deras agitationer, wisat fig alldeles obefogad. Partistolor funna follhögilolorna ide bli få länge de upbäras och äro beroende af det allmänna friwilliga intresse, bwar: om wi förut talat. Det är wäckandet af detta intresse, fom i solthögstolefrågan är hufwudsaken, och detta intresse är sasom sagans prinsessa: det finnes blott någon förstär och förmår att till detsamma söka fig wäg.