Sundsvalls tidning – 12 maj 1874, sida 2

öAAAAAA — Om Folkhögskolorna. (Ur Swensta WåTdborgar.) (Liden är nn inne för solkhögsolekursernas af: slutning. Wid några bar en sadan afilutning fett swid andra är den nara förestaende. Detta get soss en osökt anledning att nagra ögonblick fysfel: satta of med deosam olor, ywilka ännu äro sor unga inrättningar i wart land att få kunna ups bäras af folkmedwetandet, fom de förtjena och fom det helt wisst en dag stall fie. Oct ljnssingga slägtet är ännu ej dödt, men dess leder ha någor glesnat. Wi ha annu, Gudi klagadt, ibland oss manga sådana wetandets beliolober, ywilka ej funna fördraga att tuussap fori des bland de djupa lederna af follet, hwilka anse det wara en olycka att menige man för en säter grund, på hwilten de kunna bygga själsständiga lantar, och hwilka tro att alla onda matter slola släppas lösa, blott folket löses ur okunnighetens band, de mest tryckande och de mest förnedrande af alla bojor. Det;ljusskygga slägtets leder hafwa glesnat; — de stola glesna ännu mer; de siola förswinna. Wi hålla på att wånda ryggen åt en tid, jomde lade nationen i stilda tlasfer med sär ilda, mot hwarandra fiendtliga intressen — en tid, då alt ordnades på grund af yrevilegier. Äfwen wetandet blef ett sadant previlegium för några få ut walda. J allmänhet sedt kvarstär detta förbål: lande i wiss mån orubbadt ännu i dag. Behöfwa wi framlägga bewis härför? För vit fåtal upslog staten, representerad af privilegierade, portarne till wetandets oändliga rike pa wid gaswel och erbjod kostnadefritt inträde oc) Handledning gratis; för det stora flertalet wille man ej ens på ett mwälwiligt sätt mot betalning släppa till de smulor, som föllo från den rike mannens bord. Ånau i dag höra mi ofta siendtliga yttringar mot de sträfwanden i tiden, fom wilja bryta nya wägar för ljuset, och detta af personer, hwilkas första medborgerliga pligt, nitälan och ära borde wara att göra äfwen den ringaste mannen riket till en nplyst medborgare Den slutsatsen tränger fig werkligen oimotftåndigt på betrattaren af dessa onaturliga förhållanden och strider mellan dem fom wilja ha ljuset pridt och dem, fom önska ha det innestängdt, att de senare wilja i ewighet behålla wetandets före trädesrätt, litsom fruktade de, af erfarenheten lärba att kunslap är matt, att deras wälde med en ny sakernas ordning fulle störtas i grus. De 4 halla wäl till godo med starka armar, som flitigt arbeta, men de wilja ej weta af nägra hufwuden, som tänka. Deras siyrka är, att ingen är mera förswarslös än en okunnig man. Med folkskolans inrättande och skoltwångets på bjudande grydde en ny tid, löftesrik och ödesdiger. Folksolan har kämpat med ofantliga swårigheter och kämpar mot sådana ännu; hon har ännu måns ha wedersakare och, hwad fom är ej stort bättre, innu fler alldeles ljumma — till handling oförnögna — wänner. Sant är att hon i allmänhet j gjort några underwerk, att hon ej ens fått werka mad hon möjligen kunnat, utan hämmats genom öreffrifter och anordningar, i förening med hwilka jon aldrig i tiden ffall bli hwad hon war ämnad ill af fina färnfafta wänner wid t. er. 1840 års iksdag. Men utan orättwisa kan man ej förneka, tt hon gjort ett jämförelsewis godt arbete, minre dock fom något fullbordadt än fom något för ramtiden grund läggande. En bland folkstolans oh wår tids allmänna ildningssträfwandens basta frukter se wi, för wår et, i sallhögstolornas tillkomst, i behofwet af får ana och i besluten att inrätta sådana. De stola li, testa läroanstalter, soltbildningens starka uppe ållare och banerförare; rätt ssötta och rätt beagnade stola de bli utgångspuntter för en folkets å nytt födelse. Den bräda, folkstolan gifwit det atenterade wetandets styddsmur, fall folkhögitoan utwidga till dess hela muren slutligen ramlar. Folfhögrolans ide förutsatter att hon stall hwila å friwillighetens grund. Pa den är hon stark och säktig att upsylla sitt höga ändamål. Utan den örlorar hon en god del af fin wasendtligaste be else. Statens inblandning däri förutsätter fonoll och denna kontroll åter förutsatter att äfwen dsa läroanstalter förr eller senare stulle stöpas i