Sundsvalls tidning – 2 maj 1874, sida 2

mig, att han är har. Han vill iate heller veta af honom. — År då Theodor verkligen så dålig. som man utskrikit honom? — Om ban är dålig, frågar Annette! Jo, det är hav så att det duger! Där på spiken på väggen hängde silfverklokan, som han tagit ifrån mig. Jag tror, att jag redan en gång talat om det. — Ja, många gånger; men jag vet äfven att Ni ej kom öfver honom på bar geruing. eller annars har något bevis mot honom. — Men det fans ju ingen annan i rummet än han! Om inte hofmästaren så mycket legat öfver mig med böner att ej göra något väsen af saken, skulle jag nog hafva vänjt honom af med den oseden. Utom honom har ingen fått veta det mer än hans fader, som måst lofva mig att ej ens omtala det för hans moder, samt — Ni, Aunette. — Och hvarför måste han då blifva soldat? — Känner jungfrun då ej historien om hans kärlek till grefvinnan Rietberg och den därtill hörande serenaden? — Jag har i dag fått ett bref från Teodor, hvari han framställer saken helt andorlunda. — Se så, ou återigen ett bref! Jo, ban är mig en snygg pojke! — Fredrik, om serenaden nu verkligen gälde mig, och han, som han skrifver, blifvit ett offer för svartsjukan! — Men kära jurgfru, huru kan hon grobbla däröfver! Denne ovärdige sälle! Titta hon blott på spiken där på väggen! Om han kunde tala, skulle han säga hvart min silfverklocka har tagit vägen! Gör hon sig inga griller Han har