Sundsvalls tidning – 18 april 1874, sida 2

förändring, hemtade bestämmelser, för hwilkas in förande i förslaget han ej kunnat finna anna grund än komitens öndan att framställa en al omfattande, sullständig och systematist provinsic ftogsordning. Förut hafwa mi uttalat wåra twifwelsmäl on möjligheten att ästadkomma cn slogslagstiftning som i alla delar wore ändamalscnlig för hela ri fet, för Skåne och för Norrbotten, hwilka provin sers flimatförhallanden äro fä olika att jult där bestämdt förefinnas de Åsär ilda förhällanden fom hr finansministern ej fer — eller mill je. Har antager helt enkelt för afgjort det, hwarom jaj tmistas, och utför därefter sin bewisning, en me tod fom i logiten fatt namn af petitio principii Det samma inträffar äfwen, ehuru icke få slarpt ögonen fallande, imellan rifets sydliga och nord. liga provinser, i hwilka sist namda klimatet ar få myckt sirängare och gör behofwet af skogstillgäng till ett oeftergifligt wiltor för landets beboelighet Wi undra wertligen, huru hr Wern tydligare an nu är fallet seulle finna en amen lagstiftning be stämdt patallas, da de, fom i saken haft att yttra na, wid förnyade tillsällen uttalat sig vm behöf: ligheten af ett annat och kraftigare wärn för ungs sogden och för framtidens intressen, än fom finnes i yr finansministerns teorier i ekonomist lagitiftningswäg, hwilkas tonsetventa tillämpning på Hogg: hushallningen utgör en wada för wärt land i allmanhet och för Norrland i synnerhet. Sorgligt synes det oss i sanning wara, om Rorrland — och särstildt den del däraf, där slogstillgang är mejt behöflig — stall wara underkastadt Hvgsförodelse darför, att sadant utan sa stor olägenhet fan ske i sydligare orter, och saledes fe fin fram tids intresjen upoffras endalt i syftemäl att br fi nansministerns frihandelsprinsiper må hällas i helgd. Dessa kunna wid många tilfällen wara goda och tillämpliga. Det tillhör dock ftatsmannen att med afseende på ftatens intresfe i hwarje fall bedöma detta med frånfeende af egna älftlingsideer. Att här ej inse, att frihandelsprinkipens tillämpning är ett förderf, bewisar enligt wår upjattning, att hr W:s kärlet för denna princip är alldeles för stor. Stogstomitins önffan att fammanföra föreflag:na nya och förut befintliga föreftrifter i en itogåordning finna wi i olithei med hr finansministern wara berömwärd oc egnad att bibringa menig: beten en wäl behöflig kannodom rörande lagbestämmelser på ett område, där hittils herrskat en laglö-het, fom sannolikt befordrats däraf, att gäl: lande stadganden ej funnits intagna i en förordning. Wi wilja i asseende på den k. propositionen ens dast tillägga, att stor benägenhet adagalagges för upstofsmetoden och att utredning, infordrande af wissa utlatanden och dylikt förutfättes. Det yt: I terligare radrum, som jaledes skulle upkomma, blef: ve antagligen mål amvändt i f ogsfföflingens inresse, men till skada för landet. Antecknas bör, itt nagot förslag till skarpt straffbestammelse, war: genom awertan skulle siraffas sasom annan ftöld, j forekommer i den k. propositionen, hwilkon wi aledes ej anse utgöra en sadan grund att därpå sågot nyttigt oc för framtiden löftesrift fan byg: as, utan ställa wi wara förhoppningar på det ärjtilda utfkottet och riksdagen, hwilka i de inlemade motiven torde finna material till en förbätrad skogslagstiftning, fom ar af behofwet få hög: gen pakallad.