Wi hajwa i det föregående korthet redo gjo för det sörslag till förordning angaende enskilr logsegares slyldighet att efter afwerkning sörj för fogsaterwärt och uttalat war ojwerkygelf att den foreslagna förordningen stulle i tiläm ningen ej utgöra något hinder för den stogsföre delje, hwilten wi anse wara sa ytterjt olycsbrin gande för wart lands framtid. Mycket kunde war att säga om det statsradsprotokoll, som atfulje det i fråga warande förslaget, och den swaga mo tivering, hwarpa detta är grundadt, men wår strangt i ansprak tagna utrymme förhindrar oj att at jamma statsradsprotokoll egna en utförliss granslning. Wi maste saledes inslränka of till at namna, dels att redogörelsen för de i ämnet til t. m:t infomna frammallningarna ide synes ware fullständig. all den stund icke med ett enda ord omnåämnes, att redan 1863 åre landsting i Norr: bottens län uttalat fina farhågor för följderna af påbörjad och förutsedd stöfling af ungffog, dels oc att br sinansministern i asseende på det af også komiten utarbetade förslaget rörande siogsordning för Norrland yttrar: Då det imellertid ej kan wara fal att, när sadant icke af särstilda förhålanden bestämdt pakallas, för en del af riket hafwa en annan lagstiftning än för öfriga delar där— — — jå fann be finansminiftern lämpligt att ej förorda utfärdande af en stogsordning för Norrland med den omfattning fomiten föreslagit, ttan afstyrker afseende å alla de delar af fomiens förflag, fom endast utgöra de redan gällande ulmänna författningar, med eller utan redaktions