Sundsvalls tidning – 18 april 1874, sida 2

HV VV MH — ——— önskar. att han återtager sitt förra beteende emot mig. Med detta var jag så belaten, att jag känner mig hagad att dartör skänka honom en dukat. — Ilvilket orrhördt ädelmod! det rör mig anda till tårar. Ilerr major, så betala blott deras exellenser, de tHemliga sändebuden ät furstar, som resa inkognito. — Har ban kanske äfven ansett mig för en sådan. i Frisören teg, — Jag önskar ett öppet svar. — Man: säger mig, svarade frisören klenmodigt, att herr majoren är baron Kaunitz, och att baron Kaunitz är en hemlig underhandlare emellan Wienska och Londonska hofven. — Hvem säger det? — Hela staden, Ja, så, jag tillåter honom städse att meddela hvad han hört om mig, och skali belöna honom för det. — Ni ör astför nådig, Eis ex — herr major. — Nu till något annat. Han pämnde i går en fru von Pjgitzers namn, och jag önskar närmare upderrättelser om henne. Han kan gerna taga bladet fran munnen, ty jag står ej ännu i något förhållande till henne. — Ack herr major, suckade frisören, detär en hard befallning, som Ni där gitver. Om människor, som hos sig ej hafva nagot berömvärdt, tiger jag häller än jag talar. — Fru von Pignitzer är enka efter herr von Pignitzer och snarare fet än mager. snarare rölllatt än ljus och svarare gammal än ung; man skattar aldeg till 35 år. Dapsedel behöfver hon för