Sundsvalls tidning – 14 april 1874, sida 2

förklarade mig visserligen för en dygdig maka; men intet ord fanns angående det aftvungua brefvet till Turkowsky. — Om Witthahn vid testamentets nedskrifvande varit vid sina sinnens fulla bruk, skulle han säkert hafva gjort mig full rättvisa; med att han da ej var fullt redig till sinnes, bevisas dels af däri förekommande floskulösa uttryck utan mening, och dels därat att han till de Syriska munkarne bortskänkte min från föräldrarne ärfda förmögenhet, som han så mycket mindre kunde förfoga öfver, som jag ej ännu kommit i besittning af mer, än en mindre del därat, då min farfader ävnu lefver. — För kort tid sedan afgjordes till min fördel den prosess som jag, för att skydda min förmögenhet, nödgades föra emot de Syriska munkarne. Men hvad gagnar mig besittningen af ett gods, om det älven är än så rikt? Kan det ersätla mig min förlorade ära? — Väl hafva domstolarne äfven i detta fall låtit mig full rättvisa erfaras; dock har verlden en gäng inskrifvit mitt namn uti den svarta bok, som heter: Chronique scandalsuse, och alla min väninoasoch min farfaders modiga försök, att radera ut det därur hafva förblifvit fåtänga. — visserligen har kejsaren hela sitt hofs åsyn tryckt mio hand och högt förklarat, att min ära var obefläckad samt lyckönskat mig till beskylluingens vederläggande. Dock ej eus denna ädelmodiga akt förmår att omstämma verldens omdöme. — Min farfader ville, att jag skulle förlofva mig med baron Liäitzelstein, på det jag därige