Kejsarinnans Grenadierer. Historisk roman af Theodor Scheibe. öresrättning för eSundsvalls Tidniug N. Ko (Forts. från n:r 42) — Nu lämnade jag Witthahns hus och anklagade min make for smadelse. Min farfader, som var regeringaråd i Prag, tog reda pa inepektorens vistelseort och förmadde honom att trivilligt inställa sig för domstolen, för att genom sin utsago tillintetgöra skenet af ett sörtroligt förhållande emellan mig och sig själf. — Min prosess fördes med stor euergi. Min väninna, fröken Rietberg, som ej öfvergaf mig i olyckan, förmädde sin fästman, gretve Sonneuberg, att antaga sig mig, och sålunda blef Zyma såsem smädare dömd till ett kort fängelsestrasf. — Emellertid hade Witthabhn sjuknat, och nu skref han till mig och bad mig om törlätelse samt lofvade att att äterställa min röfvade ära. Eu förklaring i hans testamentt, tillkännagaf han, skulle godtgöra allt, hvad han kunde hafva brutit mot mig. Mitt lätt törsonade hjärta bestämde mig verkligen att åter beträda hans hus och gifva honom min förlåtelse. Jag stanpade kvar och värdade honom till hans död ett par veckor därefter. — Erter hang död öpnades hans testamente och jag fann till min förvåning, att han ingalunda gifvit mig den utlofvade uprättelsen. Han