Splitter ny Kaffewisa, af Jonas. (Sjunges på siu egen jämmerliga melodi.) Af alt det goda, som man förtär Bland alla jordiska drydker, Nu kaffetåren wål dyrast är — sördömda köpmannanydker! — Har sedan )eoach gid in i arken Wäl kaffe kostat sju daler marken? Nej — det är stopp. Då gubben gladligt till nobis går Och frun är lorgien i hågen, Rog will hon ha sig en kaffetår, Dån — hwad för must fins i rågen? Det är persilja, alt hwad man pratar Att det sins krajt uti surrogater — Det påstår jag. Om mi ffa leswa på denna jord, Owad plädje månde mi hafwa, Om aldrig mer från wårt koffebord Serveras motta och java ; Ei mer en nyhet om näftan sprides, Ty tdningsstvaller ju ide lides, Det är skandal. Och aldrig mer i en kaffetopp Mian finna fral fina öden, Hu då! — att blindt under lifwets lopp Hå möta glädjen och nöden! Cj bref med pengar, ej fmåförtreter, Ej friare eller fejtligheter Man wänta fon. Od) alt det där är nu köpmans kuep Som dyrtidstillägg wil hugga, Om rep — åtminstone tafferep Han ej förtjent; — men att nugga Den stygga tarlen jag tänt nug manad Och nu då wägen en gång är banad Han får nog mer. B. L. T.