Sundsvalls tidning – 11 april 1874, sida 3

Svåra stormar på Atlanten. Den-26 och 27 fistlidne februari rasade en ovanligt swår storm på Atlantiska hafwet. Den stora amerikanåa ån garen Pennsylvania, fom war på wäg frän Limerpool till Filadelfia, hade att utstå en härd kamp mot wind och wåg. Wid midnattstiden den 27 bröt en jättelik sjö öfwer det stolta fartyget och spolade öfwer bord kaptenen och första och andra styrmannen, som befunno sig på fommandobryagan, famt twå matrofer. Det dröjde en god stund inuan de, fom woro under däck, erhöllo kånnedom om olyckshändelsen, och till och med rormannen war till en början okunnig om hwad som passerat. Då den sorgliga nyheten delgafs tredje styrmannen och matroserna, grepos de af sådan skräck, att de wägrade gå upp på däck. En af passagerarne, en ung, behjärtad sjöman, öfwertog då befälet och förde fartvget lyckligt till hamn. Eget nog hade samme man — hans namn war Braddy — tjenft: gjort fom tredje styrman på det förolydade Atlantie, och det war då förnämligast genom hans rådighet och hjältemod, fom en del af pasfagerarne lyckades rädda fina lif, i det att han genom snart sagdt öfmermänftliga ansträngningar förde en fabel från det strandade fartyget till siranden af Norra Scotia. En större engelst ångare, Scandinavian, war samma storm ganska illa däran. En brottsjö bortspolade fyra båtar och alt rörligt på däck famt slungade med sådan wäldsamhet kaptenen och twå styrmän från kommandobryggan ned på däck, att de för en stund förlorade medwetandet. Kaptenen, en gammal härdad sjöbuss, försäkrade mid framkomsten till Portland, att han aldrig warit ute för en så rasande storm. Alla ångare, fom under denna storm befunno fig nära amerikansla kusten, blefwo mer eller mindre illa tilltygade.