Kejsarinnans Grenadierer. Historisk roman af Theodor Scheibe. Öfvesrättning för Sundsvalls Tidniag N. K. (Forts. från m:r 41.) Till en af underinspektionsbefattningarne hade min fader antagit en rödskäggig man, som emot min vetskap för mig hade fattat den häftigaste passion, Den gaf mig undervisning i botanik, hvarför jag ofta med honom gick ut i det fria. Om blommorna berättade ban mig de underbaraste sagor, hvilka jag eguade den största upmärksamhet, ty hans föredrag var särdeles underhållande. Jag kände ingen motvilja emot honom, fastän alla andra förklarade honom för den dystraste människofiende. Jag däremot fann kos honom ingen dysterhet utan blott ett djupt svårmod, som väckte mitt inedlidande. Hans stora kunskaper, och dessa voro anledningen, hvarför min fader tog denue främling till underiuspektor, fastän ingen kände bonom, och hans papper blott gåfvo ringa uplysning om honom. Då Witthahn fick se denna människa, meddelade han för min fader, att han ansåg honom för en förrymd bandit, som blifvit allmänneligen efterlyst, emedan han för åtta år sedan skulle hafva svårt sårat en domkapitelsledamot i Prag. — Vi förskräcktes öfver detta meddelande, och miu fader kallade genast inspektoren till sig och förhörde honom. Denne förnekade ej