Således föranledde wäl andra oh tredje frå: gorna om rätta tiden wore inne för opinionsyttring om järnwägarnes lämpliga sträckning genom Norrland och angående ärendets behandling af en fomite, till utbyte af åsigter, särdeles med hänsyn till de i sällstapets tidstrift fednaft afhandlade färslilde järnwägslinier, eller utom hittils omtwiftade A B äfwen nu mera i fråga fatta mwäfent: ligare C D, hwilfas riktning war utmärkt å of styrelsen insända karteexemplar, hwaraf wisade fig: att angående alla från medelpunkten af norra Hcl singland sträcka fig de tre före nämnde genom Me delpad men den fjärde in i Herjeådalen och utom B, fom går nordöstligt närmare kusten in uti Ån germanland och widare sålunda til IVefter: oh Norrbottens län, de öfriga alla inskära i Jämtland, A inom dess östra hörn, men C och D djus pare i landet mot Östersund, uptagande C i fin nordwestliga fortsättning twärbanan i öster från Sundswall; men deras rätta bedömande innan hittills på statens bekostnad fortgående järnmwägsundersökmng fött fin fula utstrackning syntes i all: mänhet för tidigt, instämmande imellertid mötes: deltagarne, på därom framstäld proposition i före gående kretsmötens, där ibland sednast i Hudikewall, sammanstämmande förslag, få midt de afse tre ledamöters utseende af hwarje landsting inom norrländsla provinserna till bildande af en komite, för ärendete befordrande til gemensam fördel. Beträffande 7:de frågan: hwilka åtgärder böra widtagas för framkallande af en bättre stogskultur särdeles med hänscende till den yngre upwäxande slogen? utspann fig en uthållande diskussion med högst olika omdömen och erfarenhetsrön. Efter af ordföranden stedd framställnin:g om det, såsom det wille synas, nödiga i aft tagandet att genom omhägnad freda en afwerkad stogstrakt, hwarå beräk: nades ny slogswäxt och att genom gallring, där ungstogen wisade fig för tät, gifwa den bättre ut: wedliing, ytrade fig en talare, delegare i och dis ponent för bolag fom idkar brutsoch fågwerkös rörelse: att gallring af slog wore minde af nöden. Det wisar sig nämligen, att ungslogen gansla bra gallrar fig själf i det de frista och kraftigare plan: iorna snart nog undertrycka de waga och jlutligen förkväfwa dem samt på sädant sätt bereda fig utrymme för widare utweckling. Han ansäg, att genom att slydda slogen för eld och genom att icke afwerka undermåliga träd, det stulle wara ganska wäl sörjdt för stogarnes bestånd, samt på marker där trakthuggning kunnat ega rum och som wisat fig maktiga utaf stogsbörd det wore af synnerlig wigt, att genom hägnad eller på annat sätt freda dessa för betning af fåre och getkreatur, af hwilka de sist nämnde i synnerhet göra stor stada genom afbetning af de små upspirande tall: och granplans torna och hindra dessas utweckling, anseende därs jämte getkreaturens betning i stogomark i allmäne het, wara gansta menlig för återmärten Härimot androgs af en hemmansegarne och häradsrättåledamot från Dahls socken: att tidigare betning på afwerkad mark alldeles ide fadar återwärten af furus och granslogen, utan snarare gagnar den samma, emedan kreaturen hålla fig fram för alt till lofstogen, hwillen är hinderlig för barrslogens fort: komst men genom asbetning förlamas i sin ftad: lighet. Uti desse motsatta åsigter förklarade åter en tre d je, från Thorsåker, förr upträdd talare, såsom hemmastadd i skogsbehandling från barndomen, de bägge föregående hafwa hwar för sig rätt, ty på en del trakter wäxer gerna löfstog, på andra där: imot blott barrfiog, men där wåxten är blandad befordras tall: och granstogens äterwäxt genom den stugga mot solhettan särdeles på sandartad jordmån, fom löfstogen medför, få att berning där städes ide wore fördelaktig men inom själfwa ftogsmarten i öfrigt utan olägenhet, då kreaturen i all: mänhet och getterna särstildt ide där röra de för: sigkomna skogsalstren. Detta förhållande blef äfmen, — då förft nämnde talare häntydde på den wanliga synen mid gärdarne af toppade och rund: ätna granz och tallbustar genom getterna, — widare åberopadt af andre talaren med förmälan: att berörda getkreaturens framfart i närheten af gårdar eller byar sledde egentligen wårtiden då de först utsläppas på bete och annan föda ej wore tillgänglig fom sedermera nog ftode dem tillrädligen till buds i själfwa skogen. Häruti instämde jämwäl en hemmansegande ledamot från Ytterlännas, och en äldre Dahlsbo och sliftesgodman war af samma tanke. Men först upträdde talare och bruksegare åberopade fortfarande getkreaturens stadlighet på trakter där slogsbörd wore att påräkna och å afwerkad mark i närheten af barrftog, betwiflande att det endast wore wid gårdarne man åg wedermälen efter getternas framfart. Efter det äfwen närmarande hr militärbefälhafvaren fåfom jordbrukare lemnat uplysningar fom gåfwo stöd åt sista talarens äsigt med fästad ups märksamhet på det större eller mindre behofwet af till slogsbörd tjenlig marks fredande för betning alt efter fom jordmånen bestode af sandmo, där Y 24 FHAAnIAnt:tan BHALAO A ASe. AEgZA. AH fr dd aan AK