Sundsvalls tidning – 9 april 1874, sida 2

dra och tredje generationen kunde hafwa fördel, ej behöfde skyddas. Den landstinget medgifna rättigheten att, dår få finnes lämpligt! tillsätta far: skilda skogsfiskaler, är enligt wårt förmenande lika litet werksam fom bestämmelsen rörande fonununernas tillsyningsmän. Wi tro, att man inom wårt land trots en wiss swaghet för friheten äswen i i rätten att sköfla ftogen inser alt det orätta, fom ligger där, att den mi warande generationen förslösar det ffogsfapi: tal, som genom de söregåendes större omsorg om efterkommandes bälta blifwit besparadt. Detta kapital hade ej förefunnits, därejt den moderna prinsipen om obegränsad afwerkning, om och med förutsatt skyldighet att bereda återwäxt, förut blifwit tillämpad. Den åberopas nu, sasom mi an: taga för att påtryda förfarandet en mindre fö tande prägel. Det återstär likwäl ännu någon tid, innan skogssköflingen fan blifva ansedd såsom en loflig och tillbörlig sak, och äfwen hos menige man bor ännu en injtiftartad känsla däraf att nä got orätt förehafwes. Sådant har till följd, att afwen i de orter, där skogsåwerkan mest förefommer, jägeribetjeningens åtgärder för skogens skydd aldrig mötas af allmänt ogillande, juft genom insigten därom, att skogens ward afser efterfommandes bästa. Fägeribetjeningen betraktas följaktligen sasom skogswardens själfstrifne målsmän och sasom de, hwilka hafwa att i i detta fall bewaka det allmånnas od) framtidens intressen. De swaga och kraftlösa bestämmelserna i förslaget till förordnins: gen skulle funna hafwa medfört någon werkan, i händelse det öfwerlemnats åt jägeribetjeningen att utföra, hwad fom enligt allmogens föreställning bör wara def npgift, eller att öfmerwata fog: hushållningen, i följd hwaraf jägeritjenstemännen, fom för öfrigt för detta ändamål äro fpecielt bil dade, efter wår föreställning lämpligast funnat full göra updragen föfom tillflyningsmän eller ffogsfi staler. Hr Wern är doc af en annan äsigt, hmwil ket ådagalägges af mom. 2 i sist nämda I, hwari stadgas: jägmästare eller de, fom deras tjen st för: rätta, funna dock icke wara skogsfiskaler eller till syningsmän. Däraf inses bär, hwad fom fan förwäntas blifwa följden af den, såsom ursäkt för ungskogens utrotande, uttalade principen i affeens de på skyldighet för enskild skogsegare att efter af: werkning sörja för återwäxt, hwarmed man trott sig fullgöra allan rättfärdighet. A qjqjjbtbtee it.55)