Sundsvalls tidning – 7 april 1874, sida 2

deles frän första kammaren, äro i afseende på sparsamhet med statens medel hult öfriga politi: ska och humanistiska reformer fullt ut lita lifgiltiga, fom den nu warande ministären. Detta gör, att de ej hafwa något werkligt stöd eller sotfäste hos andra kammarens majoritet. Och att deras öfwerwigt i första kammaren ofta är ganska pros blematisk, har man ofta haft tilfälle erfara. Des ras ställning skulle därföre, om de komme att bes kläda taburetterna, blifwa ganska bräcklig. Alt detta under förutsättning att statsschefen werkligen skulle wilja besluta fig för ett parlamentariskt ityrelsesätt, med en ministär hämtad ur riksdagens majoritet — en förutsättning, som med anledning af erbjudandet åt De Geer synes mindre ojannos lif, än förut. Under nu warande omftändigheter är finnes: stämningen imellertid på alla häll ganska retlig. Statsräden få i bada kamrarne höra skarpa ord och lida det ena nederlaget efter det andra, samt äro i följd dåraf ej wid bästa humör och swara imellanåät med hotelser. Inom första kammaren råder split mellan ftaterådsfandidaternas fraf: tion å ena sidan samt de gammalkonservative, De Geers anhängare, och den ringa frisinnade tohor ten å den andra. Andra kammarens majoritet är förbittrad på den första för dess ständiga slöseri med statsmedel och dess alt för ofta uprepade, bleklagda nej till alla reformer, som ej innehällas i de nyss omnämda, om de än i öfrigt wisat sig aldrig så behöflige. Jnom andra kammaren har förhållandet mellan intelligensen oc) landtmanna: partiet erhållit en karaktär af bitterhet, fom föranledt ytterst obehagliga oc häftiga utbrott. Åmellertid fortgår ärendenas behandling med raskhet. Första kammaren, fom utan mycket oms swep ettdera bewiljar de högsta anslagen eller ocksäå afslär reformfrägor, kommer därigenom naturligt: wis alltid ett godt stycke före den andra. Äfwen detta utgör en fälla till förargelje för den fenare, hwars öfwerläggningar sälunda förwandlas till onödiga talöfningar, utan annat praktiskt resultat, än afgifwandet af opinionsyttringar — de få fall undantagne, da någon förhoppning fumes att möj: ligen segra i gemensam votering. MWumärbningss wärdt är afwen att nämda voteringars antal wid denna riksdag troligtwis komma att upgå till minst det dubbla mot hwad förut warit wanligt. J G. H. o. S. TI. läses: Från riksdagen oms talas, att känslor af mifmod, ja of owilja och bitterhet, wunnit insteg inom riksdagen hos de olika meningarnes män, så att hos riksdagen icke längre råder den stämning af godt lynne, fom tills förene fällan öfwergifwit wår Poensta vifsförjame ling. Enstilda underrrättelser styrka i fir mån denna upgift, dock med tillägg, att man anser far fen wara tillfällig. Det har warit några öfver modiga ord af en oh annan intellinens-talare i andra kammaren, som gjort ond blod, men å andra sidan wet man, att fådant ligger i desse talares lynne, och få räknar man ide få noga därmed. Hmwad frälningen till regeringen widfommer är man i andra kammaren längt mera hof: samt stämd än den första, där ftatsrådstandidaterna och deras wänner plägas af en wiss oro. Naturligtwis ligger det någon osäkerhet i hela far kernas läge, då rädkammaren, genom jultitieftatsministerns afskedsansökan od) andra omständigheter, blifwit mera wacklande. Sådana skiften måste ju alltid inträda i det konstitutionella lifwet, och några swärare brytnin: ningar lära ide wara att hos oss befara, då wåra förhållanden äro få lugna, att de därtill ide kunna gifwa anledning. Jmellertid wet man, hwad retsamma och bittra ord kunna wäcka förargelsewäckande, men detta synes wara doldt för en och annan herre, som eljest berömmer fig af högre fynfrets, då mi ej wilja tilltro dem det onda upsätet att önska fram falla bitterhet. Det är hr Treffenberg, fom i fynnerhet saknat den