ur de tre lägsta klasserna af wåra elementarläros werk utdrifwa den ena djefwulen — latinet — hwarför då öpna portarna för en annan — tyskan? Hr Hedin hade säkerligen ide orätt, då han lik: nade sistnämda språk — nota bene: säsom hufwudämne för spräkunderwisningen i wära skolor — wid trojanska trähästen, fom till det yttre säg oskadlig ut, men dock befanns hysa idel fördärf i sitt inre — ett fördärf, fom, hwad tyskan beträffar, skall kanske inom kort sprida sig öfwer hela wärt skolwäsen och mår odling til en grad, att hjälp endast med de största ansträngningar skall kunna beredas därimot. Hwad den praktiska nyt: tan beträffar, som lärjungarna wid utträde ur tredje klassen stulle kunna hafwa af sina tyska Left: tioner, så torde den wäl ej bli särdeles stor. Den ilammertyffa, hwaraf lärjungen då kanske är mäktig, fan i en framtid, i händelse af behof, inhemtas på några få weckor. (S. M)