(Jnsändt.) Några ord i småskolefrågan. J stadens bå da tidningar för den 17 d:s har slolrädets utlåtande, rörande det af färftilde to: imiterade framstälda förslag till ordnande af fmårtos lewäsendet inom församlingen, blifwit offentlig: gjordt. Då detta utlåtande är af den beftaffenbet, att komitens förslag inför allmänheten framftälles såsom ide blott platt odugligt och enfaldigt, utan rent af löjligt, torde det ej wara öfmerflö: digt att därimot) framställa några anmärkningar och därigenom försöka i någon mån förswara för slaget imot den dom, fom öfwer det famma blifwit fäld. . Wi wilja dock ide därmed söka bewisa, att näms da förslag till alla delar är fulltomligt, utan er: känna willigt, att i det samma brister finnas få fom i alt annat, men wi funna dock ej instämma i slolrädets absoluta förkastelse af det samma. Förslaget betecknas säsom i allmänhet opraktiskt och inweckladt. Härimot må blott anmärkas, att lyrlostämman updrog åt komiten att upgöra ett förslag just i det syfte, det blifwit framlagdt. Om det då stulle befsinnas mindre praktiskt, få beror detta på beslaffenheten af det gifna updraget, hwilfet komitän hade att fälla fig till efterrättelse. Skolrädet finner det besynnerligt, att komitn först föresläår, att föräldrarne kostnadsfritt slola upläta husrum, och sedan, att deras barn slola genom afgifter betäcka hyran därför. Komitin har dock i sitt förslag ej begagnat ordet kostnadsfritt, utan sagt, att föräldrarne, utan ersättning af fa dens medel, skola til handa hålla skolrum. Det torde då wara fjälfflart, att föräldrarne själfwa på något sätt mäste widkännas utgiften därför. Skolrådet förundrar fig öfwer, att komiten fan anse fattiga föräldrar hafwa bättre tillgång på lokaler än slolrädet; men har wäl rådet några egna smäskolehus? Mäste icke äfwen det anslaffa husrum hos stadens invånare eller barnens föräldrar? Skall det då ej wara lättare för dessa att til handa hålla nödiga rum, då de weta fi därtill wara styldiga, än för stolrådet att hyra a dem, fom ej anse fig hafwa nägon förpligtelse i detta afseende? Att föräldrarne i dessa goda tider åtminftone ej i allmänhet sakna förmåga att betoita husrum, bör wäl ej betwiflas; wiljan att göra det torde ock ej wara få klen, fom ssolrädet förs menar. Skolrädet anser det wara mycket wågadt att anförtro wedupköpet ät föräldrarne, emedan de kunde betala orimligt mycket därför oh följaktligen plundra skolkassan. Komitår har dock föreflagit att utse en eller flera personer i hwarje rote för att anskaffa wed och lokal. Kan man ej finna några pålitliga män härtill utom stolrådet? Det måtte då i sanning wara smått om ärligt folk i wårt samhälle. Om sä sorgligt wore, kunde man ej wåga börja något företag. Att fomitinr stulle hafwa tänkt, att lokalerna slulle wandra till barnen, behöfwer knapt någon wederläggning. Skulle wäl en sädan orimlighet blifwa en följd af, att det bestämmes ett nödigt antal smäskolerotar, med ett begränsadt antal barn i hwarje rote? Tankegängen i skolrädets utlåtande detta stycke synes obegriplig. Det anses wara omöjligt att sammankalla bars nens föräldrar till rådplänande sammanträde, eme dan det slulle wara få swärt att weta, hwilka dessa föräldrar äro. Finnas ej församlingens föräldrar och barn an: teknade i kyrkoboken? Om det är beswärlgt att där taga reda på dem, fan man ju wid fammans trädet få fe dem. Jcke behöfwer man wäl i på lysningen om sammankomsten nämna hwar och en vid namn Imot fomitens förslag att pälägga föräldrarne några utgifter reserverar fig stolrädet på den grund, itt det slulle möta för stora swärigheter att utfräfva dem af de motsträfwiga och att de flesta slulle örklara sig insolventa. På samma grund slulle nan ock böra wägra att älägga folk nägra slags tgifter, ty alltid finnes det nägra, som tredska, ultid några, fom anse fig oförmögna att betala. Itt de flesta dock Mulle imot all sanning pästä fig ngenting ega, är wål att kasta en bra mört fiugja på samhällets befolkning. Jcke häller bör det nöta få döfwerwinnerliga swärigheter att taga reda .2 . Ä MÅ 8Om FAn halta Ad Nas