Sundsvalls tidning – 19 mars 1874, sida 3

Fran utlandcet. Frankrike. Det förr omnämnda talet af Bis: mard har wädt en järdeles förbittring, att döma af följande ställe i Republique Frangaise: YWåra lasare fänna hr von Bismarcks sista tal. Det tål ingen längre betraktelse. Ör von Bismarck talade enligt fin wana med käck frimodighet, med en iconist och fall såkerhet, fom ide lemnade något twif: wel om segrarens tänkesätt imot den besegrade. Hwilken talang än talarne i elfaf-lothringarnes deputation hafwa utwecklat för att wäl begagna det tuffa språket, Jå har dock de annekterade befoltningarnas förtyskning ännu ide gått för fig. Ör von Vismarck wet detta, men de swårigheter, som ställa sig i hans wäg, afskräcka honom icke, åtminstone later han icke märka något sådant. Alldeles förträffligt! Hr von Bismarck wisar fig wuxen den stora politista roll, fom tillsallit honom. Wi förwåna of ide öfwer det warma mottagande hans tal rönt ifrån tystarnes sida. Ur hans mun komma blott ord fom smickra deras nationalkänsla. Bland naturens gafwor eger den allsmäktige fansleren äfwen den att muntra det trumpnaste folk i werlden. Beundranswärda egenskap! Denna lyc: liga egenskap att wacka loje skulle redan i och för jig kunna förklara hr von Bismards framgangar hos ett folt, som få länge warit olyckligt, fom unz Der fin långa historia ice ofta lett. Men wi böra ide glömma, att desja konster i fina följder dölja den fruktanswärdaste och härdajte politik. Hr von Bismarck ler understundom; i andra stunder twingar han folk att darra. I riksdagen wisar han ng gerna liberal, i kabinettet är han åter fia själf, den kloke och stränge beräknaren, fom spelar far: liga partier, dem han dock på förhand försäkrat sig om att winna. Den berusande fröjd, hwars med hr von Vismarcks tal uptagas, måjte finna ett smärtsamt eko i wåra förra landsmäns hjärtan. I det pinsamma läge, ödet beredt Clap Lothringens befolkning, är tålamod deras nödmwäns digaste dygd, en fordran af deras fosterlandskärlek. Till denna outtömliga fälla fan man ouphörliat wånda fig utan fruktan att fe den utsina. Men wi fransmän, hwilka den tyffe kansleren få gvuf: ligt bespottat, skola wi intet göra för att undwika sa bittra och hårda ord? Hr von Bismarck wägrar att uphäfwa belägringstillständet i Elsass och Lothringen. Och hwilfa skäl anför han? Att belägringstillständet eger rum äfwen i Frankrike. Om han begär och erhäller undertryckande åtgärder mot wissa personer och wissa tidningar, få är det hufwudsakligen på grund af belägringstillständet, som bekläder regeringen med all matt att förhindra hwad hon ogillar fom ercesfer. Tyskland. Ärkebisiopen af Trier, Eberhard, blef den 6 d:s fängslad, på befallning af preusfis