Sundsvalls tidning – 12 mars 1874, sida 3

den blifwit eler blifwa besparade, anwända dejamma, där fullmäktige finna sådant erforderligt, till godtgörande af de nya eller förändrade göro: mål, som, för werkställigheten af fullmäktiges be: slut i ofwan berörda hänfeenden, komma att riks: gäldskontorets tjenstemän åläggas. om förändring i 80:de paragrafen af regeringaformen. Konstitutionsutskottet hade i sitt utlåtande öfwer den kungl. propositionen i detta ämne tillstyrkt att det genom denna proposition wäckta förslag måtte antagas att hwila till widare grundlagsenlig behandling. Första kammaren hade äterremitteradt detta utlåtanve till utffottet. Då imellertid andra kammaren bifallit utskottets förslag och antagit förslaget att hwila till widare grundlagsenlig behandling, hade nu utskottet hem: sält att första kammaren måtte fatta beslut i äs rendet. J anledning häraf upstod en diskussion, som börjades af hr v. Ehrenheim. Han säg i i de förfäfringar justitiestatsministern wid förra behand: lingen af denna fråga afgifwit, att nämligen regetingen önskade en bred och säker grund för fin nya armcorganisation, en borgen för ett regeringsförilag, fom fkulle motswara de förhoppningar man yste, och wille därför ej nu afslå kungl. m:ts förlag till ändriug af den ifrågawarande paragrafen. Hr Sprengtperten fann uttryden iden föreflag:na förändringen oklara och yrkade därför afflag. Hr C. G. Mörner ansag det ej wara skäl att på ett tomt ytrande bygga ett älskadt fosterlands wäl. Uttrycken woro olyckliga och swäfwande i det nya förslaget. Talaren kunde ej finna nägon fara i att wänta med dess antagande, tills man fått fe det nya armcorganisationsförslaget. Talaren på pekade dessutom en wigtig omständighet: att det wore omöjligt att få ett säkert förswar förrän man öfwerenskommit om gemensamma grunder med Norge i denna sak. Örkade afslag på den kungl. propositionen. Detsamma yrkades ock af hr Henning Hamilton. Sr v. Geijer wille hafwa den nya organifationen så konstitutionel som möjligt. Detta wanns genom den kungl. propositionen. Talaren yrkade därför bifall till densamma. Justitie statsministern; Adlercreutz påpekade att det warit regeringens mening att genom den föreslagna sörändringen i 80:de paragrafen få samma stydd för den nya armcorganisationen fom indelningswerket haft. Om mu detta afslogs af riks dagen, kunde ej regeringen forisätta med fitt arbete och det nya organisationsförslaget ffulle blifz wa upskjutet på obestämd tid. Hr v. Möller upfattade hr Adlercreutz ytrande sä, att han welat göra saken till en kabinettsfråga. Skulle följden af ett asslag blifwa få sorglig fom br Adlercreug wille låta påftina, wille ej talaren sätta sig imot det kungl. förflaget, ehuru hau ej wore till freds med dess ordalydelse. Ör Wallenberg kunde ej finna att genom anta gandet af kungl. propositionen något skulle winnas. Twärtom bade hr Adlercreutz twekan, om ett nytt armeorganifationsjörflag kunde blifwa färdigt til nästa riksdag, beftämt talaren att afslå den kungl. propositionen. Han wille fe något af det nya or ganifationsförflaget innan han röftade för några garantier för detsamma. Votering företogs härefter med det resultat, att kungl. maj:ts förslag till ändring af i fråga war rande paragraf afslogs med 46 röster mot 43. Gentilt. Att wi swenskar, skrifwes från Stodholm, ofta lefwa öfwer måra tillgångar, är en känd sak, men maken till följande har jag knapt hört omtalas. En affärsman här, fom nyligen blifwit sinnesrubbad, har befunnits ega omkring ett hundra tusen kronor, ifall alt blir wäl realiseradt, ty hans möbler oc husgeråd äro bokförda till 60 tusen kronor. Ensamt förmaksmöbleringen lär ha kostat 27,000 kronor. Hyran för wåningen har warit 3,000 kronor. Denne man war för några är sedan en anspråkslös kontorist, men han fick wind i seglen, började lefwa ett högt lif, trodde