Sundsvalls tidning – 12 mars 1874, sida 2

KeisarinnanS Grenadierer. IIistorisk roman af Theodor Öcheibe. Ökversättning för KSundsvalls Tidning N. K.(Forts. från n:r 28.) Samtalet räckte ännu länge, mycket för länge, för att det skulle kunna få en för Lachner lycklig utgång. Wandelstern måste hafva varit särdeles säker på min sak och genom grunder styrkt sitt påstående. Detta var det svåraste ögonblicket i Lachners lif. Öfverstinnan inkom och var mäkta förvånad däröfver, att soppan ännu stod orörd. När Lachner förklarat denna omständighet, ilade hon ut i rummet, där hennes make befann sig, och erinrade denne om det opassande uti att låta deras gäst sitta ensam vid berdet. Knapt hade en minut gått till ända, innan öfversten kom tillbaka med Aglaja. Hans panna var fårad, hans blick mörk, — Ursäkta, herr baron sade grefvionan till Lachner. Tråkiga tjensteåligganden förmå min man att glömma alt annat. Han har ett det skönaste regemente; men tjensten är förenad med stora obehag. — Duttröttlig tjensteifver, svarade grenadieren med förvånande fattning, är en vana hos tyska naturen i motsatt till den engelska, som finner sin största lycka i bekvämlighet och lättja, I London lärde jag känna en regementsbefäl