Sundsvalls tidning – 10 mars 1874, sida 2

———— — — 2—ä—ä— — e 4— !pq2 — — rc — — honom skarpt med sina små glänsande ögen och sade halfhagt: — Morjens, Lachner! Den tilltalade förändrade intet drag uti sitt ansigte, utan fortsatte sin väg med orubbligt lugn. — ILachners farhågor hade besannats; han viste redan med säkerhet, att hav var igenkänd af Aldrigfull, Hauswald och Plåt. Dessa voro dock ej de enda, som ej läto bedraga sig af haos maskering, ty nästa ögonblick tillkom ännn en fjärde. — Non capio! (Jag begriper inte) hviskade Binder till honom. då han gick förbi. Tace! (vg) svarade han härpå så sakta, att ingen annan hörde det. Öfversten gaf underlöjtnanten genom en viuk till känna, att han kunde låta kpmpaniet rycka in, och begaf sig med vännen till sin boning. Doktor Grippel beledsazade dem båda till trappan. Ilär tackade de honom för den visade tjensten, och därefter gick han sin väg. Lachner egde nu en minuts rådrum att tänka öfver sin belägenhet och besinna, hvad han sedan borde företaga sig. Gitt skulle han med nöje hafva slukat, för att rädda sig från följderna af sitt igenkännande. — Jag får fruktansvärdt pligta för mitt lättsinne att stiga i Löwenwalds vagu! suckade han för sig själf, Örversten skall rasa. Friskt mod dock min vän, kanske slumpen kommer och räddar dig! Grenadieren uti majorsuuiform presenterades för grefvianan Aglaja von Löwenwald. Denna