Sundsvalls tidning – 7 mars 1874, sida 3

redan på fina piedestaler för den manneu fom själ fade: mitt rike är ide af denna werlden. Han tor ide Jerusalems måktiga prester i fin fold, utar några fattiga arbetare, fiffare och tullnärer. Met dem utförde han fitt flora mer, mänsklighetens omdanelse, dess ledande från mörkret till ljuset från satan till Gud, och i samma mån, som tält makaren från Ferusalem fick fara omkring i de romerska riket od predika Kristi lära blef arbetar nes ställning inom dessa länder alt båttre ock bättre. Därtill kommo de starka germaniska fol fen och bröto med sina skaror löst öfwer det ro: merska riket, fom nu tyktes hafwa fyli sitt fynda: mätt, sedan det förderswat sig ända in i merger af W warelse. fweralt, såwål i den antika werlden fom der moderna, säg man därför, att hwarhälst kristendomen ide blifwer blott en statsreligion, utan trän: ger ned til både de styrande och de styrde, där blir arbetet hedradt od) äradt, od arbetarne in togo ock ide moderna samhällena alt mera en af: tad ställning, en ställning, hwilken ingenting annat fan beröfwa honom än drydenffapen och lättjan. En arbetare, fom sköter fig, fom på Guds befallning arbetar i sitt anletes swett och äter fitt eact bröd, men afskyr bränwinsbrännarnes helwetiska nektar, han kunde därför anse sig själf och blefwe äfwen af andra ansedd, ide såäfom en slaf, utan säsom en aktad medlem af det samhälle han tillhör. Men, för att öfwergå til frågan om gudsfruts tans stora wigt oh wärde för hwarje folk, fom will såsom sädant bestå, måste tal. till en början uttrycka sin förwåning däröfwer, att den samma alt mera börjar anses såsom någonting egentligen tillhörande barnkammaren eller, snart sagdt amjagorna och det äfwen af dem, fom mest borde mar ra i behof af att få luta sitt hufwud mot ett hjärta, fom klappar af kärlek till dem. Arbetaren hade en ganska hård kamp att kämpa, en kamp för Lifwet. Tänk då, att han lifa fullt föraktar densende, som säger till honom: Jag will hjälpa dig, mitt of är luftigt och min börda lätt! Så wore imellertid förhållandet oh mången arbetare tydtes belt och hålet förbise, att den enda rätta wägen till salighet od lycka läge i tron på den frälsare, fom kallar alla fattiga och betrykta, enkor och faderlöfa, att fomma till fig. (Forts.)