Sundsvalls tidning – 7 mars 1874, sida 2

sten inbjöd den föregifne majoren att taga plats vid sin sida, och då denne biföll. rullade vagnarno hastigt emot Brigittenau. Vägen dit var dålig; blott ett svagt spår visade sig i snön. Man trodde, att det härledde sig trån Riedesels vagn; men denna förmodan bekräftades icke, ty man sökte honom törgäfves i jägarhuset och trakten däromkring. — Låt oss under tiden dricka ett glas vin, sade öfversten. Bemängdt med vatten skall det ej skada synförmågan, men gifva smidighet åt armen, som annars lätt kan styfna af köld. Lachners lynne var ypperligt. Han skämtade öfver de bandager, som doktorn utbredde på bordet, och förvred ej häller nägon enda min, när Siegmund förkunnade att han såg en vagn skyndsamt närma sig. — Artbur, sade Löwenvald, jag hoppas, att du skall besegra din motståndare, Ditt lugn är ypperligt. Man säger, att Riedesel gerna använder knep. Märker du något sådant, så träd tillbaka, och var öfvertygad, att jag skall behandla honom. som en falsk spelare, den jag ertappat på bar gerning. Vagnen körde upp, och öfversten med sitt följe begaf sig den till mötes. Huru förvånade blefvo de icke, då vagnen öpnades och de sågo att hufvudpersonen fattades! Därur stege nämligen blott två personer, af hvilka Wanitschek var den ene, och den andre presenterade sig såsom preussiska statsrådet Krämpe. Lachner tänkte genast på furstens genom Freiberger uttalade missnöje öfver den aftalade duellen och den sednares ord, hvilka, dunkla läto förmoda, att man tänkte förhindra den.