Sundsvalls tidning – 17 februari 1874, sida 3

11135252—5nnn;: D:i)) enade rikena och mot alla nationer, med hwilka be äro förenade genom sivilisationens band. Detta fir det wärf, fom blifwit oss updraget. Altid ett wigtigt och swårt, blifwer det än swårare, ju mera samhällets utwvecling stiger i omfång och fraft. Då wi gå till utförandet häraf, skola wi förtrö: fa uppå, att ritets uphöjda styrelse delar wår önskan och wärt arbete för Norges lyda, att fol: kets förmåga wäx r med tidens och framåtföridan: dets kraf och att mwårt arbete, utfördt med trohet och nitälskan, under nedfallande of den Allsmäts tiges biständ, ide skall blifwa utan fruft för fader: neg-landet. Lifwade af detta hopp, bedja wi Gud bewara konungen, säderneslandet och drös drariket. Därefter begaf sig stortinget till slottet för att upwakta deras majestater. Presidenten Swerdrup, höll där följande tal: Nädigste konung! Sean landets representanter sist woro förs samlade till ting har ed. maj:t emottagit kyrkans inwigning till konungadömet öfwer Norge. Den lycönstan, wi då läto frambära för eders maj:t, uprepa mi i dag i folkets namn. Matte han, fom håller konungarnes och folfens öden i sin hand, i rikt mått förlåna eders maj:t wishet och kraft att upsylla edert höga fall. J kraft af detta kall har eders maj:t, med folktära föregangares mwert samhet och ett alseadt faderneslands framtid sor ögonen, påkallat stortingets medwerkan till be: fråmjande af landswigtiga angelagen eter. Det är upgifter för det stora samhallsarbetet, hwilka tillfredsstallande endast funna losas genom fonuns gens och folkets gemensamma straswanden. Genom dem blifwer arbetet rikt och fruktbringande och i dem ligger en borgen för, att hwarje framsteg örsiggår i full öfwerensstammelse med mar föl: anda, wåra institutioner och wara sörhallanden. Med denna framtidsbild för tanken, kanna wi djupt wigten af det wårf, fom medborgares för: troende anförtrott of, och äro fullt medwetna af de kraf, landets stigande utwedling staller på of i få många riltningar; men wi hysa det hopp, att det genom enig sam werkan of eders maj:t och stortinget sör det helas wål och med understöd af gynfamma tidsomstandigheter och folfets wåxande krafter stall lyckas oss att widare genomfora det arbete, wi tagit i arf från soregaende tid. Där till gifwe den höghe fitt bistand! Nadigsta drottning! Wi äro lydliga af att aterkalla minnet of de dagar, då solkets hjertliga Hyllning bragte eders maj:t tad för det att eders maj:t tommit dess ön: skan till möte, att kyrkan måtte lagga fin walnig: nelse till eders maj:ts uphöjda stallmug fom lans dets drottning. Eders maj:t har gastat oss i war högtidsstund; eders maj:t siall awen finna oss i wara arbetstimmar, af hwilta det gifwes många under wårt folks omständigheter. Wi hemta fran wår egen öfwertygelse den tro, att den förtroende: fulla hängifwenhet, hwarmed eders maj:t alla dagar skall emottagas, såall göra wårt land oc wart folk städse alt mer fåra för eders maj:t cd att det skall wara en tilljredsstallelse for eders maj:to hjerta att utöfwa en alskad drottnings mat att forstöna lifwet oc mildra dess alwar. Nadigste konung! Radigme drottning! Wi nedkalla Herrans walsignelse öjwer eders majeståter öfwer de kungl. prinsarne oc) öfwer det tungl. huset. Härpa swarade konungen på följande sätt: Mine herrar! Med glädje emottaga jag och drottningen ftoringets helsning och i denna en uprepad, för of stadse dyrbar, sörsakran em, att det norska solket omfattar of oc) wart hus med fanuna tillgfe wenhet, med hwellen wi tanna o3 upriftigt föltade mid folk och land. Wi erinra oss med tadjame het de manga bewis pa foltets fortroende och far: lek, som wi emottogo under wara refor i landet förra året. Högtidsstunden i Trondhjems domkyrka har styrkt oss i wart kall. och wissheten om att folkets hjarta war med of har okat war frimodighet att bara wår ställnings börda och answar Till war tillgifwenhet för tand od folk ansluter fig den glädjande tanden på de förhallanden, un: der hwilka Norge ar fran av utwecklar sig. Ja! där frihet och lag ite aro fiender; dar tarle och fadernesland är medbborgårens ara; dar famil: jens band oc) jamhallsordningen aro lika heliga; folkets oc konungens hjertan ide aro aflägsnade från hwarandra; där befordra odsa de fanunan: stämmande önskningarna det gemensammas wäl. Mine herrar! Jag tackar Gud, fom leder menniskors hjertan, att det är salunda hos oss. och jag beder Honom tillifa, att det beständigt må sorblifwa sa; att enhwar, på hwilten plats i samhallet han ar stald, må i sanning bidraga till landets åra och fols kets lycka. Emottagen, med de bästa önskningar för en lydlig stortingswerksamhet, tillika försakran om mår ktungl. ynnest och bewagenhet! Pravianfering af farfva i Oresnnd. För