— Vet Ri om Freiberger är hemma? — IIvad vilt Ift Freiberger? Han gör inga affärer i smått. Hvad har Ni att alytta? Jög bojar alt utom hronEOAUS. — Jag bar blott med Freiberger att pöra, om han inta är bemma, så hämta honom raskt. Ni far en gyllen för besväret. Den unge hebreen utsträckte handen, för att emottaga Penamgen, och då han erhallit den, störtade han dantran med stor sbyndsamhet och försvann i en sidsgata. Lachuer hade töga hopp, att gossen ver: Hgen skulle hämta Ereiberser och arsng där:ör sina penningar för förlorade. Men han gjorde sig därtör inga lörebrarvlser, emedan vödvandigbeten fordrade det. lIIAUnnärmaste stralvan i,aste ga ut på, att Juden så snart som eimäslizt bekom furst Kauvitz bref. Ånarnänst otverraskades hav därtör da budet eter nås:a minuter återkom med en eammal man, som förklarade sig vara Freiborgar. Lat oss träda ia uti Edert hus, sade grenadicroen till s.onom. — Jas har manga och vigtiga saker att tala med Uäer om. — Tala med mig här, s de juden och strök sitt langa och hvita sSkägzg. — Jas bör här hka bra som därinne. — Godt, sade Lachner, men ösfvertyga mig först, att Ni är Marens Freiberuer. Juden höll vu för ösoven på honom sitt vid urbedjan fastade Jitvorsltaill, hyari hans namn var gravöradt. Da grenatieren såg detta, höll han för judens ögon sigillet på turst Kauuitz bref.