Sundsvalls tidning – 12 februari 1874, sida 2

fällig finanslag — ett grundlagsbrott, fom efter det sätt, hwarpå riksrätten sammansättes, troligen skulle gillas af denna — fan det ju ligga något i den tanke, fom har ledt oppositionen till att följa denna taktik, nämligen, fom J. A. Hansen säger, att genom ett negativt motstånd hindra ministären från att få något som helst sörslag igenom. . Smellertid synes det dock naturligt att detta negativa må följas af något positivt, nämligen ändringen af finanslagen till en sadan form fom solkpartict önskar. . Man är wanligen böjd att tro det pluraliteten af befottningen är radikal; detta är doc ide förs hållandet, ty landtmännen, hwilka företrädeswis halla oppositionen uppe, äro i sitt innersta wäsen konservativa. Men den stora pluraliteten af de röftberåttigade fan ide förstå, att inga reformer funna genomföras, sedan den altjämt insatt men: sterns representanter i tinget. Imellertid har denna brist på hänsyn till den bestämdt uttalade folkwil: jan, med ett ord detta hinder, som staller fig i wägen för reformers genomförande och för att folfetingspluraliteten skall funna hafda den ställning, fom det obestridligt efter alla konstitutioneila reg: ler den tillfommer, en djupare grund än en reat: tionär miniftärs motftånd. Detta förhållande har nämligen fin rot i hela wår författnings wäsen och i synnerhet i grunders na för walen till de twå kamrarne, och innan dessa grunder äro ändrade i öfwerensstämmelse med ju nigrundlagen, få länge har man att befara, att utwedlingen af friheten och sjalsstyrelsen stall af: stanna. Tiden är måhända icke inne för en grundlagss strid, ehuru folket helt fäfert med glädje skall up: taga en fådan, och wensterns närmaste upgift skall därför tills widare wara att förekomma hwarje ytterligare inskränkning af friheten. Gentimot wensterns passiva motstånd har Hal, ecklesiastikministern, gjort ett slags motdrag, ehuru det är ett af dem, som haswa intet att betyda. Wenstern fordrar nämligen att presterna skola hafwa fajt lön. Ett förslag härom 1872 i fanunans satt utskott blef förkastadt af folketinget. Nu har Hall för att till mötes gå denna önskan framlagt ett förflag, fom öfwerensstämmer med det omnäms da förkastade. Men då i det famma intet affeens de blifwit fästadt mid wensterns fordran på tion: dens indragning till statskassan och riksdagens dis positionsrått öwer dessa medel, kommer säkerligen detta ministerns förslag att stranda mot folfetingets wilja. Strax efter offentliggörelsen af den kungliga handstriswelsen till ministären i anledning af den: nas utlåtande om folletingsadressen, blef från flera hall uttaladt, att detta förfaringsfätt ice war öfwerensstammande med konstitutionella regler, all denstund siriften ide war kontrasignerad af någon minister, fom därigenom atog fig answaret för den samma, och därför måste betraktas fom ett enföldt meddelande mellan konungen och ministären och soljaktligen icke borde ha bliswit offentliggjord. Det har på senare tider gått rykten om att denna sat skulle blifva föremal för interpellation från wensterns sida, och den bar nu äfwen fom mit å bane, ehuru Jet ide är wenstern, fom ätagit sig detta. Hudu denna skrifwelse föranledde en interpela: tion, fom flutade med nederlag för regeringen hafwa wi redan berättat. De fyra medlemmar fom framstälde denna för: frågan synas saledes mer och mer wilja ansluta fig till wenstern. Fsynnerhet är detta troligt hwad grefwe Holsteingedreborg angår, om man får döma efter nagra ytranden på ett möte, jom han höll med sma walman, under jultiden, och detta fall ide blifwa utan betydelse för menstern, da denna medlem på grund af sin samhallsstallning och sin parlamentarista förmaga har icke ringa inflytande. Churu de goda köpenhamnarne äro mycket fömniga i politiska lifwet och låta fig ledas af de ftora bladen, sinnas dock rätt mänga, som hafwa en Å OO EEE —