Sundsvalls tidning – 10 februari 1874, sida 2

spridas, under ju fleras ögon komma de. Herr Kinberg höll före att förbättrad skogswård skulle winnas genom den förändrina i lagstiftningen, att awerkansbrott bestraffades sasom tjufnad samt ansåg tidpunkten för en dylik lagförändring nu wara inne. Detta gaf Hr Noring anledning erinta att här ej wore frågan om ämwerfansförbrys telser, utan om den enstildes sätt att wårda fin stog. Förbättring i detta sätt stode att finna ens dast på den wån hr Tigerhjelm anwisat. Jäme wäl exempel borde funna nagot uträtta. Talaren egde nu en ganska wader skog a sitt hemman, hwiltet wid inköpet haft dålig skog. I samma grad fom exempel gäfwos, skulle de och mana till efterföljd, hwarförutan uplysning borde lemnas genom småskrifters utdelande Hr Klodhoff. fom fortfarande widhöll sin asigt om kunskapers fyris dande genom populara smastrifter, uttalade fig för önstwärdheten af belöningar för tvädplanteringar och skogswård. Sedan hr Srftadius förenat fig med dem, som förordat utdelandet af ströskriter, erinrade hr Ljungberg, att här ej kunde tomma i fråga art fatta något beslut, utan endast uttala en ängt, ett swar på frågan, wid hwilket förhållande talaren, fom gillade förslaget om mår skrifters utdelande, wille uttala ett förord för asigten om lämpligheten af underwisning mid stolorna i skogshushallning. Hr Swanberg förta de upmärtsamheten wid en särskild del af ffogswården, hittills temligen förbifedd. Det more önskligt om man gjorde något för skogsmarkens torrlaggning. Sådant ffulle medföra många fördelar. Hr ÄÅhrling ansag att få länge nu gäl: lande lagstijtning stode kwar samt det tillätes att afwerka sparrar, skulle ingenting wara att winna. Sallskapet bestöt att såsom fin åsigt uttala fig för önsewardheten att genom spridande af mås strifter inom filialafdelningarne samt föredrags hallande i skolorna söka åstadkomma bättre insigt i ste gsskotsel; hwarjämte sällskapet öfwerlemnade till förwaltningsutskottet att söka werka i den af sällskapet antydda riktning. En ryslig följd af vdskepelsen. JSköfde tidning laser man i en insand upsats följande: I kungörelse den 25 sistlidne november har fomme gens befallningshafwande underrättat länets imvår nare. om ett uprörande wald, begånget af två kvinnor, fom skalperat ett nyfödt barn, för att fran dess huswud aftägsna, hwad den råa ofunnigheten och widskepelsen kallar en fegerhufwa. J detta fall haf a dock dessa tokfa hjälpegume mor tydligt nog misstagit fig om hwad som eljest gått och galt i ofunnighetens opinion om dessa iegerhufwor, hwiltet före detta hållits för något godt, som förlanat barnet förmågan att stämma blod, bota tandwärk, dämpa wådeld m. m. m. m. långt utöfwer förmågan hos de lyckans barn, fom fått tillfälle att skilja orm och tåsja åt. J fråga warande åiloka gummor hafwa därimot ans fett fegerhufmwan för ett ondt, som borde bort skaffas intill hufwudskallebenet. Stiftsnyheter. Vikarier wid Hernösands stifts lärowerk wårs terminen 1874 (Forts.) Piteå lärowerl: 1:o. studeranden E. Lundberg, biträde ät kollega A. Lundström, hwilken åtnjuter partiel tjenstledighet; 2:o. löjtnanten 3. E. Wallmark, vikarierande teckningolarare. Haparanda lärowerk: 1:o. studeranden F Törnsten, vifarie för kollegan E. Hammarin, fom på förordnande tjenstgör wid Hernösands lärowerk; 2:0. löjtnanten C. S. Wretholm v. gynmaftik: lärare samt 3:0. studeranden F. Törnsten v. tednings och sånglärare. Clellefteå lärowerl: 1:o. kaptenen L. M. Uggla n onmnastjffarara