Sundsvalls tidning – 10 februari 1874, sida 2

dominon öfverlemnade papperen och frågade därefter med rörd stämma: — Mask, hvarifrån har du fått denna skrift? — Det är en afskrift af kouseptet i furst Kaunitz hemliga kausli. — Hvarför fördöljer du ditt ansigte? — Jag får iote igenkännas, eders exellens. — IIvem är denne Baron Kaunitz? — En allägsen slägtinge till fursten. — Hvad är han för en karl? Masken ryckte på axlarna. — Känner någon af Eder, mina herrar exellenser, honom? — IIan är obekant här i sällskapslifvet, och det är nu femton år, sedan jag såg honom sednast, sade masken. nes honom därför knapt. Men hvad jag om honom vet, vill jag gerna meddela: Arthurs fader var en half människofiende som bodde i Loavain i Nederländerva och als inte umgicks med slagten. Arthur Kaunitz utbildades vid Louvaias universitet till jurist och skref där smädeskrikfter om madame du Barry, öfver hvilken franska sändebudet i Bruxelles klagade. För att undgå förföljenser tog han värtning som soldat, fick därpå ett kompagnie och skickades ett är sedaare som attache till London, hvarifrån han nyss hemkominit med depescher. IIans resa hit var hemliz, och hemligen emottogs han utaf furst Kaunitz samt sändes darpa genast tillbaka. — Och det här är hans förhallnivgsorder? frägade Breteuil. — Jag har noga afskrifvit dem. I morgon i I — bå var han ännu en gosse, och jag min;